Tidigt på morgonen den 20 maj ankommo vi till de finska skären, vilka bestå av i havet kringströdda, tätt invid varandra liggande sten- klippor. Vi befunno oss nu 12 mil från Reval, men då vi vid middags- tiden kommit ett par mil in bland skären, måste vi till följd av motvind kasta ankar.* På e. m. ankom i en roddbåt** Hans Vevyer, en skotte, kapten på Hans Maj:ts av Sverige örlogsfartyg »Merkurius».1 Han med- delade oss, att hans fartyg låg ungefär en halv mil längre bort, och att han hade befallning av Hans Maj:t att hämta herrarna ombord och föra dem * Vi företogo spatserturer på de kringliggande holmarna och klipporna. De stora öarna äro bebodda av bönder. Det är förenat med stor fara att segla i dessa farvatten, särskilt vid dåligt väder, ty där vimlar av stenar och blindskär. De sistnämnda ligga jäms med vattenytan eller en till tolv fot under densamma. På en del klippor stå små stenrösen som sjömärken, utmärkande god ankarbotten. Varannan eller var tredje mil mäste man ha ny lots. Klipporna vimla av fåglar och öarna av harar, mårdar och annat småvilt. Vi sågo här myrstackar sex fot i omkrets och fyra fot höga; myrorna voro drygt tre gånger så stora som hemma i Holland. Bönderna kommo till oss i sina båtar med färsk fisk, ägg och fågel. Vår prestav Claes Claesson Uggla begav sig på middagen till Åbo för att under- rätta Hans Maj:t om herrarnas ankomst. Efter omkring en halv mil påträffade han de kungliga far- tygen liggande bland klipporna. Till följd av det slingrande farvattnet kunde varken de se oss eller vi dem. Så snart man erfor herrarnas därvaro, avlossades en mängd kanonskott, varigenom vi förstodo, att de icke voro långt borta. Dock kunde vi icke komma till dem, utan måste förbliva liggande där vi voro. ** Med åtta rödklädda roddare. Finska skären 147