Kastelholm junker Jörgen Wulfsdorff ombord.1 På e. m. kommo vi ut Ålandshav på Ålandshav, som tolv mil brett sträcker sig från de finska till de svenska skären, och då det blåste en frisk bris, uppnådde vi inemot aftonen de sistnämnda.2 De erbjödo i likhet med de finska en vacker och leende anblick* I dagbräckningen påföljande dag kommo vi in i Steg- Stegsund sundet vid Vaxholms tullhus, som varit synligt redan på långt håll, och då vinden var motig, ankrade vi där. Den förut nämnde adelsmannen Rosen begav sig nu med en båt i förväg in till Stockholm för att iordningställa kvarter för herrarna och sviten och kom vid middags- tiden åter ombord. Medan vi lågo och väntade på vind, gingo vi i land på flera av de kringliggande holmarna. Där doftade övermåttan ljuvligt av allehanda örter, såsom rams, även kallad Salomos sigill, bellis, blå- och vitsippor, satureja3 och andra liknande, mig obekanta blomster. Även mejram, krusbär och smultron funnos där i mängd samt svarta vinbär, hasselbuskar och portulak. Den sistnämnda var mycket stor och välsmakande, varför vi plockade en hel del och åto som sallat. Ehuru holmarna till största delen bestå av enbart klippor, så * De voro mycket vackrare än de finska och ej så svårnavigabla. 155