andra gången låtit ladda det med dubbel laddning och en kula. För övrigt tog pjäsen ingen skada.1 Härpå ledsagade Hans Maj:t herrarna till Skeppsholmen2 för att där bese några nya fartyg. Vid passerandet av en tämligen lång, rödmålad bro3 observerade jag här på fyra till fem stegs avstånd till höger om landfästet på holmen ett mer än manshögt klippblock, som, då det bakifrån belystes af aftonsolen, syntes fullkomligt likna ett människoansikte: ögat bildades av en fläck mörk mossa, och återstoden av ansiktet var utskuren från pannan till hakan, som höjde sig något över marken, alldeles som om huvudet tittade upp därur. Denna likhet var fullt naturlig, utan att man gjort något till eller ifrån för att framkalla den. Jag visade några av sällskapet på fenomenet och var man måste stå för att kunna se det, ty tog man ett steg tillbaka eller framåt, så förändrades genast det hela. Hur det tog sig ut visas å när- stående bild.4 — Från Skeppsholmen togs vägen till det närbelägna Gar- det, där en aftonmåltid stod uppdukad mitt på gården för herrarna och sviten. Här rådde stor fröjd och gamman vid de ypperliga anrätt- ningarna, allt under bar himmel i det gröna. Festen pågick vid vackert väder ända till midnatt, då det här i landet är ljust som på 171