munterhet. Den 20 förhandlades med herrar deputerade,1 och den 21 gåvo herrar sändebuden middag för Hans Välborenhet, den högädle och stränge Herren Carl Carlsson Gyllenhielm, friherre till Bergkvara och Sundby- holm, änkedrottningens av Sverige råd och marskalk, m. fl * * Man talar mycket om de belevade danskarna, men jag skall här giva ett litet prov på den svenska artigheten. Vår gode hovmästare och prestav Rosen, som satt till bords jämte herrarna och deras gäster, hade vid de många skålarna tagit litet för mycket till bästa. För att ändå icke försumma sina värdspiikter och visa sig som en god dryckesbroder, lyfte han en smula på bordsduken, stack fingret i halsen och spydde under bordet. Därpå torkade han sig om munnen och började att dricka på nytt, som om ingenting hänt. När taffeln sedan upphävdes, fick man sig ett gott skratt. Man tör kunna säga, att där det räknas för en heder att supa sig full, där är det heller ingen skam att spy. Den 22 juni på f. m. överlämnade Hans Maj:ts trenne herrar depu- terade, skattmästaren Jesper Mattson (Cruus), riksrådet Johan Skytte samt Axel Kurck, Hans Maj:ts skriftliga svar på deras framställning2 jämte brev till Höga Generalstaterna och Hans Excellens prinsen av Oranien. Häri förklarade sig Hans Maj:t mycket tillfredsställd med herrar sändebudens arbete, tack vare vilket fredsunderhandlingarna nu fortskridit så långt, att Hans Maj:t icke ville motsätta sig deras återresa till Nederländerna. Därpå överlämnade herrar deputerade som gåva åt var och en av herrar sändebuden en mycket vacker och dyrbar guldkedja, vilka de egenhän- 173