Djurhamn och kommo från Weerboom till Dierhaven (Djurhamn) en halv mil längre fram, där vi dock åter måste fälla ankar av samma orsak som vid före- gående tillfällen.* Ännu i kvällningen den 2 juli lågo vi kvar, och som alltid låg Jacob Mantgens i närheten med sitt fartyg, åvilketstörre delen av bagaget, några av tjänarna samt den alltjämt sjuke hov- mästaren de Mist befunno sig. Vi hade vackert väder, men plöts- ligt uppstod en stormby med dunder och blixt och av sådan våld- samhet, att träden syntes nära att ryckas upp ur marken och allt om- bord hotade att slås i spillror. Därvid lösrycktes vårt ankare, fartyget började sacka akteröver, och innan det andra ankaret hunnit utkastas * Vi plågas förskräckligt av mygg. Bönderna skaffa oss strömming och torsk, goda och söt- aktiga till smaken. — Den 30 maj samma otur. — Den 1 juli fick en rymmare ett duktigt kok stryk för om masten. Då en av bönderna som dagligen kommo ombord med fisk märkte, att vi började bli otåliga över att ligga stilla längre, sade han oss, att vi kunde vara vid gott mod, ty på tisdag skulle vi få god vind och gå till segels. Det var nu fredag. — Den 2 juli promenerade vi på Kungs- holmen(?), som är mycket vacker. — Den 4 juli samma väder och vind. Den ovannämnde bonden kom åter ombord med fisk, och då det såg ut, som om vinden skulle svänga litet, frågade vi honom, om vi skulle få god vind. Han kikade i luften och sade: »Inte nu, men i morgon bittida fån I god vind.» — Och mycket riktigt, sedan det regnat starkt hela natten, gick vinden tisdagen den 5 i sol- uppgången över på ostlig. Vi hissade därlör ankar och gingo till segels. Bonden, han visste allt mer än jag lärt honom och hade spått sant. 186