tet, gingo emellertid icke sysslolösa, några revo ned hus till bränsle, andra lupo åt skogen att söka efter undandolt gods, ty bönderna hade grävt ned och gömt alla sina tillhörigheter. Vad de tvungo dem att framvisa eller av en händelse själva uppdagade togo de ifrån dem, såsom havre, kål, rovor och allt de kunde komma över. Fyra ryttare av rytt- mästar Magnus’ folk, som ridit ut på bondjakt, glömde alldeles bort att komma tillbaka igen: bönderna, som fått in dem i skogen, hade där ihjälslagit dem. Vid måltiderna kröpo barnen som hundvalpar under Elände bordet och uppsamlade smulorna vi läto falla, och de avgnagda benen vi bortkastat togo de åter upp och gnagde av än en gång. Vilket elände fingo vi ej här bevittna! Sedan vi den 29 okt. passerat många små byar och många ståtliga kloster, över vilka Mars utgjutit sin vrede, kommo vi till Porcou (Porchov), Porchov som är ett runt slott med endast en port. Det ligger vid floden Ousa (Usa), som nästan helt och hållet kringflyter detsamma. Förr låg en prydlig timmerstad alldeles intill, av vilken nu knappast en gärdsgårdsstake fanns att se. Vid det vi redo över bron, som ävenledes bestod av runda tim- merstockar, brast en av dessa, varvid Andries van Wouw’s häst körde 205