mit utanför staden, kastade sig över det, varvid barnen och de av avund morrande hundarna revos och sletos om köttet. Vems hjärta måste ej vid en dylik åsyn röras av medlidande? Den 31 okt. förärade knäs Ivan (det är hertig Jan) [Mescerskij] Herr Joachimi högtidligen tre flaskor brännvin samt fem till sex vita och tre eller fyra bruna bröd. Då det frös starkt på, stannade vi här för att anskaffa slädar samt låta beslå och brodda hästarna. På e. m. avlade Herr Joa- chimi jämte sviten besök hos knäs Ivan, som tog väl emot oss. Han lät oss t. o. m. se och hälsa på sin gemål, vilket här i landet hålles för den största ärebetygelse, som kan vederfaras någon. Hon var iförd en dyrbar, röd sidenkappa och ovanpå denna en grön dylik, båda försedda med bred, pärlstickad bård, hade rikt pärlbesatta armringar och kring halsen ett prakt- fullt pärlhalsband. Knäs Ivan hade en mycket vacker och väl dresserad duv- hund jämte ett par duvor, de första vi sågo där i landet. Sedan vi inmun- digat litet brännvin och annat starkt, togo vi avsked av knäsen, varvid hans gemål åter visade sig, ehuru hon genast åter måste draga sig till- baka.1 Detta var hans tredje maka i livet, de båda föregående voro i kloster. Om en man här gifter sig, står det honom nämligen fritt att, 207