sett. Den ligger vid Novgorodska sjön, som är sex mil bred. Bönderna voro här till största delen hemma, och vi delade med oss åt dem så mycket vi kunde avvara av vår proviant. Barnen gnagde ännu en gång av de ben vi själva lämnat och uppsamlade de smulor vi läto falla; hade vi oförvarandes trampat på dem, så var det icke så noga. Man åt här talgen på ljusstakarna. Överallt råder ett obeskrivligt elände. Drivna av hungersnöden skilja sig mödrarna utan svårighet från sina barn; vår prestav tog ett med sig, vilket dess moder med glädje lämnade ifrån sig. Sytna är ett mycket behagligt ställe, och runt omkring ligga många ståtliga bojargårdar, kloster och små byar. I ett av klostren, som vi besökte, funno vi lik i alla vinklar och vrår, i ett av de stora fönstren låg en man död med ett barn i famnen, och på golvet vid hans fötter satt hans hustru, likaledes död, alla fullkomligt svarta av hunger. Klosterkyrkorna, som alla äro byggda i gammal stil, äro försedda med gallerfönster av järn och med järnportar, så att man utifrån snarare tar dem för ett fängelse än en kyrka. — Vi satte oss nu åter i slädarna och foro vidare. Vid Nougårdska sjön sågo vi en mängd lik av människor och hästar, somliga helt, andra till hälften sönderslitna och uppätna av vargar och rävar. 213