land, man kan icke resa en mil utan att träffa på en sjö eller flod, alla mycket fiskrika. De stackars bönderna få dagligen utstå många trakas- serier. Man berövar dem deras mat, deras hö och havre, hästarna tar man ur stallet, spänner dem för sina fordon och kör bort med dem, utan att deras ägare våga säga ett ord; de äro glada, om de få igen dem, sedan de sprungit fem eller sex mil efter dem, våga de komma med några invändningar, få de ett duktigt kok stryk på köpet. Jag tror ej, att våra holländska bönder skulle hålla till godo med dylikt. Denna trakt heter Savolaks, och byarna ligga flerstädes så tätt, att det ser ut som hade det regnat byar. Kyrkorna äro mycket få här i landet, jag tror fullt och fast, att många av inbyggarna i sitt liv aldrig sett en dylik, än mindre varit inne i någon. På de sjuttio mil vi rest sågo vi endast fyra eller på sin höjd fem kyrkor; de äro av trä eller sten och så torftigt byggda som bondlador. En gång årligen reser en ferheer (förhörare) eller predikant genom landet för att predika och döpa, men då han icke kan komma överallt, få barnen ofta vänta på dopet, tills en annan kommer ett annat år; dock färdas man stundom ända till tjugu mil för att låta döpa sina barn. Då det icke är över femtio (!) år sedan folket antog kristen 221