tro, finner man ännu många, som föga bekymra sig om religion och präster, utan behålla sin gamla hednatro. Flerstädes äro höga stänger uppresta med ett kors inom en oval ring i toppen och nedtill försedda med en bred, altarliknande upphöjning. Dessa hålla de i helgd, och vid sina högtider slakta de en get, en kalv och ett får, blanda deras blod och gjuta det över stångens fot som en offergåva. Många andra hed- niska bruk leva kvar hos dem. och de ha många trosfränder. —• På af- tonen kommo vi till Savontoienvel (Savontoival?), en prydlig by. Den 3 mars passerade vi Anettou (Anettu) och kommo om aftonen till Lusci (Lussi), där vi intogo något föda och rastade litet. De fattiga kommo här fram till bordet och tiggde om en allmosa. Därpå satte vi oss åter i våra slädar och kommo den 4 på morgonen till Anianpeldo (Anianpelto) i Tavast- land. Vid en förbiflytande liten flod lågo trenne sädeskvarnar, men vanligen males säden här för hand liksom senapen i Holland. Detta arbete tar lång tid och utföres vanligen av bondpigorna, som här hållas ej bättre än slavar och oskäliga djur. Mot aftonen foro vi vidare med mycket usla hästar och kommo till en mycket stor och vacker by vid namn Cor- hyla (Kurhila). Då vår prestav å sitt ämbetes vägnar här liksom på många