andra ställen olovandes försökte taga hästarna ur stallet, märkte en duk- tig ung bondpiga hans förehavande och kastade sig upp på en vacker häst för att rida bort med den. Prestaven rusade fram och grep hästen i tygeln i avsikt att rycka den från henne, hon å sin sida ville icke släppa den, varför han uppretad kastade henne i snön och klådde på henne en smula. Bondflickan, som hade starka lungor, gav hals och skrek högljutt på hjälp: det blev ett förskräckligt oväsen, bönderna kommo på benen och skyndade till med påkar och käppar och likaså en ryttarknekt, som var kär i flickan, vilken icke hörde till de fulaste. Prestaven satte sig till motvärn, och vi bisprungo honom så gott vi kunde, men som många hundar äro harens död, fick prestaven sitt gevär sön- derslaget och sin pälsmössa bortryckt, engelsmannens tjänare erhöll två eller tre bulor i huvudet och förlorade sin mössa, min tjänare Arent van Meppelen blev likaledes av med sin pälsmössa, och min häst jämte släden med min koffert körde de bort med. Så snart de emellertid fingo veta vilka vi voro och vart vi ärnade oss, kommo de åter fram med våra till- hörigheter. Då vi efter denna hederliga traktering ämnade fara vidare och och jag satt mig upp i min släde, kom en bonde bakifrån med en stor 223