Retula, där vi togo in hos prestavens hustru. För att påskynda vår resa hade Hans Maj:t sänt en beriden profoss efter oss. Han bar en tjock, silver- beslagen stav med konungens vapen, håller ständigt en yxa i handen, och sina bojor har han hängande vid sadelbommen.1 Min herr engelsman är en stor resenär när han ligger i sängen, men annars är det svårt att komma någon vart med honom, nu så mycket mindre, som han icke fått företräde hos Hans Maj:t. Den 20 mars lågo vi över här, eftersom vår prestav var hemma på orten; profossen sände vi i förväg för att beställa hästar. Den 21 mars passerade vi Hauho och kommo på middagen till läns- mannen i Teurois(?), densamme som på bortresan givit oss oxar i stället för hästar. Samma spratt spelade han nu vår profoss, som rest i förväg. Men denne, som icke var bortkommen av sig, tog sin kniv, skar halsen av oxen och lät flå, koka och steka den tills vi ankommo. Länsmannen, vilken detta föll mindre väl i smaken, skakade på huvudet, men då pro- fossen märkte det, klämde han till honom med sin stav, så att den röda svetten kom fram. Då han det oaktat icke ville skaffa fram några hästar, blev han slagen i bojor och fick springa efter oss, nedblodad 232