vävare, som icke kunde giva oss annat till bästa än rå lök och friskt vatten, varmed vi läto oss nöja. Den 2 bröto vi tidigt upp. Vägen gick genom vackra skogsdungar. I skogen mötte vi en bonde med sina långa träskidor hängande på en stav över axeln. Så fort han fick syn på oss, spände han dem på fot- terna och åkte av inåt skogen. Bönderna här äro mycket folkskygga, alla människor de möta taga de för rövare eller soldater och frukta att bli ihjälslagna. Våra hästar orkade nu ej längre, varför vi måste lämna dem i skogen. Då mötte vi en släde, kommande från Jama för att hämta ved, och med den lekte vi än en gång den »finska leken», togo hästen och spände den för vår bagagesläde. Själva gingo vi till fots till Jama. Ryssarna togo mycket illa upp detta och klagade för ståthållaren, som blidkade dem med att det skett i Hans Maj:ts tjänst. Jama är byggt Jama av trä, men har ett starkt befäst slott av sten med gott artilleri och duktig besättning. I hela Finland såg jag ej så bördigt och väl befolkat land som mellan Koporje och Jama. Ståthållaren skaffade oss genast nya hästar, och sedan vi något fyllt våra hungriga magar, foro vi vidare. Strax utanför Jama står ett vackert kloster, som ej förstörts av kriget. 29—163217. 24I