vår ankomst, hade spänt på sig sina träskidor och åkt sina färde. Dessa skidor äro mellan sex och sju fot långa, den vänstra vanligen en fot kortare än den högra, och omkring en halv fot breda.1 Man löper så snabbt över snön med dem, att ingen gående eller ridande kan hinna med. Min herr komediant, jag menar kompanjon, engelsmannen, förkla- rade sig icke våga sig ut på sjön med sin häst; lat, trött vill jag säga, som han var, kröp han i stället till kojs. Då vi ändå skulle skiljas åt, så snart vi kommit över sjön, eftersom han skulle resa till Ryssland och jag till Livland, så såg jag ingen anledning att ligga och vänta längre här vid en öde ström utan alla bekvämligheter. Jag tog därför farväl av honom och gav mig ut på sjön med min muntre tjänare Arent van Meppelen och två pojkar, som körde släden. På isen låg ännu en mängd lik av människor och hästar, en ruskig syn. Om kvällen ankommo vi till Haruvel, där icke ett gudslån fanns att få annat än uselt bröd och en dryck klart vatten. Efter midnatt satte vi oss åter i slädarna och kommo den i april till Koporje. Det är nu riktigt aprilväder. Fortsatte efter middagen på usel väg och med eländiga hästar och kommo först efter midnatt med stort besvär till Aberkulle. Vi togo in hos en fattig 240