den »finska leken», i det vi togo en av bondens hästar med oss, då vi icke kunde reda oss med en allena. Dock läto vi ingen veta det. Den 6 ankommo vi till fältherrens gård Kolk. Vår bondhäst var nu uttröttad och kunde ej fås fram längre. Bonden, som bodde här, var i Reval, och hans elaka hustru ville icke giva oss någon häst, ehuru flera dylika funnos. Ej heller vågade vi här hjälpa oss på det finska maneret, ty bönderna på trakten äro illasinnade och draga sig ej för att ge en ett duktigt kok stryk eller rent av slå ihjäl en. Vägarna äro också fulla av kors, som utmärka, att någon där blivit bragt om livet. Vi fortsatte med de hästar vi hade och rastade på kvällen i Jolegme (Joelehtme), där vi träffade kapten Polidoor, som låg sjuk. Vi fingo sova i halmen och kunde få varken vått eller torrt, vare sig där intet fanns eller man icke ville giva oss något. Den 7 april ankommo vi till Reval, där vi funno herrar sändebuden och hela sviten, vilka alla blevo mycket glada över vår återkomst. De voro alla Gudi lov vid god hälsa, undantagandes hovmästaren de Mist, som var illa däran, en följd av för mycket nattvak. 247