Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lefnadsminnen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
angenäma. Den 14 mars kallades åter nationerna på sina
samlingsrum, då inspectores tillkännagåfvo, att fäderneslandet
var räddadt, konungen skild från styrelsen, hertig Carl
utropad till riksföreståndare, ständerna sammankallade, och en
snar fred att förvänta. Endast samtida med dessa händelser
kunna föreställa sig, huru dessa underrättelser mottogos. Hela
staden gick flere dagar liksom i ett rus af glädje, ej blott af
punsch, ehuru det ej heller saknades. På källare och gator,
på nationssalar och i enskilda samqväm jublades, dracks,
hurrades och sjöngs frihetsvisor. Känslan af frihet, ännu
dunkel, men desto mägtigare, gaf sig luft efter flerårig
tystnad, ty mycket fans qvar af Höijers, Silverstolpes och deras
juntas idéer, ehuru hittills förborgadt. De för ”musik-processen”
vid prins Gustafs födelse förviste, Silverstolpe, Wallenberg och
andre, besökte åter visdomsstaden. De lärda samspråken
utträngdes i hast af politiska öfverläggningar om den blifvande
riksdagen, konstitution, tryckfrihet o. s. v. Dåvarande lektorn
(sedan erkebiskopen) Wingård besökte i denna vefva Upsala,
och var den tiden, liksom dåvarande prosten i Kumla (sedan
erkebiskopen) Rosenstein, mägta liberal. Brändström ansåg
sig pligtig att till promotions-kamratens ära anställa en stor
bankett, der man politicerade af hjertans grund, drack skålar
för Adlercreutz och Adlersparre, men ingen röst höjde sig för
den afsatte konungen. Emellertid ledo läsning och kollegier
ett sådant afbräck genom den oförmodade statshvälfningen, att
med undantag af dem, som skulle innan kort promoveras,
frågade ingen efter boken, ty ”fäderneslandets räddning”
utgjorde enda tanke- och samtals-ämnet, hvilket blef slutligen
må hända mer, än som behöfdes, afhandladt på källarsalarne,
med glas i hand, af frihetslystne ynglingar. Min far, som
trodde föga bevändt med sådant studie-idkande, hemkallade
oss midt i terminen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
