Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den 27 Januari
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Den 27 Januari.
Förlåten den ene den andre, såsom ock Gud genom Christus
förlåtit eder. Eph. 4:32.
Här se wi den fulla betydelsen af dessa Luthers ord: Christi rike
är ett förlåtelserike, då wi äfwen lämpa dem på det inbördes
förlåtandet menniskor emellan, såsom ett willkor för all christlig
sammanlefnad på jorden. Wi weta, att summan af lagen är kärleken. Paulus
säger: "Den, som älskar, har fullbordat lagen. Ty det som är sagdt:
Du skall icke dräpa; du skall icke göra hor; du skall icke stjäla, och annat
sådant bud, det fammanfattas i detta ordet: Du skall älska din nästa
som dig sjelf. Kärleken gör sin nästa intet ondt. Så är nu kärleken
lagens fullbordan." Allt christligt lefwerne är således innefattadt uti
kärleken. Men hwad är wilkoret för en beständig kärlek menniskor emellan?
Detsamma som är wilkoret för en beständig wänskap emellan Gud och
menniskan, nemligen det beständiga förlåtandet. Man skulle gerna älska
sina medmenniskor, och det skulle gå så lätt att göra dem godt, och man
skulle hafwa ett himmelrike på jorden af idel frid och kärlek mellan
medmenniskor, husfolk och grannar, blott de icke hade sina förargliga fel
och oarter. Men genom dessa tröttnar man i kärleken och kan icke älska
dem — och straxt blir det tungt att göra dem godt; då det deremot
alltid går lätt att göra godt emot dem, som man älskar. Detta mäktiga
hinder för kärleken, alla nästans brister och oarter, wore genast för mig
borta, blott jag anwände det förträffliga medlet: förlåtelse. På annat
sätt kan nämnda hinder aldrig bortrödjas. Detta är en af orsakerna,
hwarföre Christus talade så särskildt och så ofta om förlåtande och sade
uttryckligt, att himmelriket war likt en konung, som eftergaf sin tjenare
tiotusen pund, men också wille, att denne sedan skulle eftergifwa sina
medtjenare hundrade penningar. Och då Han lärde oss en bön, som wi
dagligen skulle bedja, inlade Han ock der samma lärdom och bjöd oss säga:
"Förlåt oss wåra skulder, såsom ock wi förlåta dem, som äro oss
skyldiga." Hwar och en märker häraf, att Christus haft ett alldeles särskildt
nit om förlåtande. Ja, ty det är blott förlåtelse, som i detta wårt
fallna tillstånd är grunden för allt godt förhållande, först emellan Gud
och menniskor och sedan mellan menniskor inbördes. Detta är summan
af Guds ord; så att när Johannes wille i ett kort språk innefatta allt,
sade han: "Detta är hans bud, att wi skola tro på hans Sons Jesu
Christi namn och älska oss inbördes, såsom Han har bjudit oss." Så
har man frid både med Gud och bröderna; och detta är himmelriket på
jorden, paradiset i jämmerdalen!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
