Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den 17 Februari
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hwilken hög konst, hwilken stor, gudomlig nåd af höjden fordras
här då icke, för att midt under sådant elände se och tro Guds wänskap
wara oförändrad, se den förborgade rättfärdigheten, renheten och
wälbehaget för Guds ögon, som wi i Christus hafwa! — helst som detta
elände aldrig blir slut, blir så långwarigt, så oändligt, ja, blir wärre
och wärre! Hwem kan här hålla ut? O, hwilken trons kamp! Ty
om jag ock blir alldeles fri från en och annan werksynd, blir mig dock
mitt inre förderf mer och mer odrägligt och nedslående; "ja ännu mer
jag finner mitt djupa syndafall, ju närmare jag hinner till Jesu
fotapall." Johannes säger: "Gud är ett ljus, och intet mörker är i
Honom." Ju närmare en själ kommer ljuset, desto mer ser hon sin
egen orenlighet. Derjemte drager Gud alltid den kännbara nåden
tillbaka, i den mån tron tillwäxer och tål att pröfwas, eller ock när själen
behöfwer djupare förödmjukas. Då känner hon sig torr, död, kall och
swag; då uppstår ett elände, en wanmakt, en andlig förlamning, ett
mörker och en misströstan, hwarwid själen icke kan annat tycka, än att
hon är alldeles affallen, död, af Gud öfwergifwen och lemnad i ett
wrångt sinne. O, hwilken hård kamp och hög konst att nu tro, nu
genomtränga dessa tjocka, swarta moln, och midt under synden se
rättfärdigheten, midt under döden se lifwet, under den kännbara
öfwergifwelsen se Guds stora trofasthet och kärlek leende emot oss! Dertill
fordras att riktigt på allwar tillsluta ögonen för allt, hwad man ser
och känner, och blott se på Guds ord — på allwar tro, att det är
alldeles förbi med all wår rättfärdighet, att Gud aldrig ett ögonblick
dömer efter denna, utan ser endast på sin Sons förtjenst, så att wi i
denna allena stå rena och täcka för Gud, täcka gjorda i Honom, som
är kärkommen.
O, hwilka under helgonen äro,
Äro så saliga, sucka så tungt;
Äro så höga, se det så föga;
Äro i borgen och sällan ha lugnt.
Wandra i trone, se Honom icke,
Detta är regeln, det blifwer derwid,
Korta minuter känslan åtnjuter,
Hwad wi i sanning dock ega alltid.
Stanna och wakna! Tänk hwad du hafwer
Icke i dig men i Frälsaren kär!
Ren och rättfärdig, himmelen wärdig
Icke i dig men i Honom du är.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
