Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den 18 Februari
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Den 18 februari.
Gud har utwalt oss i Christus, förrän denna werldens grund
war lagd. Eph: 1.4.
Se här det oförgängliga, stora, som icke rubbas genom några
stormar och wexlingar i tiden! Det som war af begynnelsen — det är
det ewiga och oföränderliga! Ack, kunde wi blott deruti inswepa wåra
hjertan, hwilken fast borg mot alla stormar och pilar, hwilken hög och
orubblig frid och glädje! Huru ödsligt, huru glädjefattigt, ja, bedröfligt
måste icke detta lifwet blifwa för en christen, om han icke beständigt
har dessa stora, ewiga tingen för sitt öga!
Då nu apostelen säger, att wi äro i Christus utwalda, förrän
denna werldens grund blef lagd, will han dermed påminna oss om det
ewiga, fasta och orubbliga i Guds nåd emot oss genom Christus.
Han will säga: Det, som jag nu förkunnar eder, är icke någon ny,
främmande eller owiss sak, utan den urgamla, den är äldre än himmel och
jord. Ty förrän werlden ännu war grundad, hade Gud i ende Sonen
utwalt oss och beslutit i tidens fullbordan sända Honom till oss att
uppenbaras i wår natur, att blifwa wårt lif och wårt ljus. Ingenting
är så oföränderligt som Guds ewighetsråd. Hwad Gud "efter sin egen
wiljas goda behag" har beslutit, kan aldrig i ewighet förändras. "Hans
gåfwor och kallelse äro sådana, att Han kan icke ångra dem". Icke
heller kan någon annan makt omintetgöra eller förhindra det, som Gud
har beslutit. Han, som skapat millioner werldar och med sitt allmaktsord
föreskrifwit dem deras oföränderliga banor, skulle Han låta sitt ewiga
uppsåt rubbas eller förhindras? Fastän hans motståndare, djefwulen,
förde menniskan i synd och död, skulle Han derföre låta henne, utan
hopp och räddningsmedel, ewigt blifwa i döden? Nej, lifwet, som war
när Fadren, måste uppenbaras i köttet och blifwa menniskornas ljus,
frälsning och hopp — såsom Han hade utwalt oss i Honom, förrän
werldens grund war lagd. Wi skola derföre aldrig förgäta Guds
ewighetsråd om menniskan och "hans uppsåts fasthet", hwilket med all sin
rikedom på tröst och salighet alltid står qwar, hwad helst oss händer,
och hwad helst wi hos oss se och känna. Gud har dock skapat menniskan
till sitt beläte, sitt barn och sin arfwinge och, förrän werldens grund
lades, lagt grunden för wår frälsning, "utwalt oss i Christus", d.ä. i
sitt ewiga råd fastställt att genom Honom bota syndafallet, göra Honom
till wår andre Adam, wår medlare och salighetshövding, på det hwar
och en, som i sin nöd wände sig till Honom, med tron omfattade
honom, skall icke förgås, utan få ewinnerligt lif. Då Han sådant
^
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
