Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den 18 Februari
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hade beslutat, skapade Han menniskan till sitt barn och sitt rikes
arfwinge, fastän Han mycket wäl såg förut syndafallet och all den synd
och det elände, som detta skulle utbreda öfwer menniskoslägtet. Han
wisste wäl, huru det skulle botas. Hans wiljas råd skulle icke blifwa
om intet. Han tillredde ock derföre redan af begynnelsen himmelens
boningar för menniskan; såsom Christus säger sig på yttersta dagen skola
inbjuda sina trogna: "Kommen, I min Faders wälsignade, och besitten
det riket, som är eder tillredt ifrån werldens begynnelse." Han tillredde
derföre äfwen hennes boning under pröfwotiden med all kunglig rikedom
och prakt — allt gjorde Han för menniskan — byggde, planterade och
prydde åt henne på jorden och uppfyllde denna med allt, hwad för
hennes behof eller förnöjelse fordrades, och sade: "Allt detta har jag
gifwit eder! Råden öfwer fiskarna i hafwet och öfwer fåglarna under
himmelen och öfwer alla djur, som kräla på jorden."
Att betrakta denna Guds ursprungliga afsigt med menniskan, kan
ofta med en wäldig tröst och glädje styrka ett bedröfwadt hjerta. Huru
har icke det i djup bedröfwelfe hugswalat mången christen, då det blott
blifwit honom af Anden gifwet att tänka: "Du är ju dock ännu en
menniska! Gud har ju dock i sitt hjerta några stora, ewiga
nådestankar för menniskan. Han har ju om henne ett oföränderligt råd och
ett synnerligt fadershjerta. Han är derjemte en allsmäktig Skapare!
Jag kan då aldrig sjunka så djupt, att Han icke ännu kan upphöja mig
och — sin herrliga nåd till lof — göra något kostligt af mig. Då
wåra första föräldrar så owärdigt bröto hans billiga bud — de, som
likwäl hade alla behöfliga krafter att hålla det — med hwilken hjertlig
huldhet förbarmade Han sig icke ändå öfwer de fallna barnen, uppsökte
och tröstade dem! Och då Han gifwit oss sin ende älskade Son till wår
broder och Frälsare, då måste Han icke wara så liknöjd om menniskan!
Nej, då måste Han hafwa någon djupare faderskänsla för henne. Ho
wet, huru mycket godt en så stor Fader ännu kan göra mig?" Sådane
betraktelser öfwer det, som war af begynnelsen, kunna rikligen glädja
och fröjda oss, när wi få nåd att djupare betänka det.
Osägliga nåd! Så allenast en Gud
Kan älska. Nu lefwer mitt hjerta.
Så syndig jag är, står jag prydd som en brud
I Frälsarens lydnad och smärta.
Från djup och till djup i Guds ewiga råd
Serafen ej skådar ett under af nåd
Så herrligt som menniskans frälsning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
