Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den 20 Mars
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Den 20 Mars.
Synden kände jag icke utom af lagen, ty jag hade icke wetat
af begärelsen, hade icke lagen sagt: Du skall icke begära.
Rom. 7: 7.
Wi märka först de orden: "Synden kände jag icke utom af lagen."
Detta är ett allmänt förhållande, om hwilket apostelen redan i kap. 3:
20 hade sagt: "Af lagen känner man synden." Men här lärer han oss
nu äfwen, huru och när wi genom lagen lära att känna synden. Detta
är äfwen en wigtig fråga; ty dels märka wi, att fastän wi alla hafwa
kunskap i Guds lag, wi dock icke alla känna synden (hela werlden sofwer
alldeles säker i all sin synd); och för det andra böra wi betänka, att
den, som icke lärer att känna sin synd, kan icke heller söka frälsning
derifrån, utan skall sist "dö uti sina synder". Med all kunskap och klokhet
och tro på Guds ord, är det omöjligt, att någon kan rätteligen
annamma Christus utan att så känna synden, att han blir "dödad af
lagen"; först då kan han blifwa lefwande i Christus, blifwa en ny
menniska, född af Gud. Detta är, hwad hela Skriften lärer. Det är
då en wigtig fråga: huru och när lärer jag att rätteligen känna min
synd? Det första apostelen derom säger är, att det sker först då och
derigenom, att du lärer känna begärelsen. Han säger: "Synden kände
jag icke utom af lagen; ty jag hade icke wetat af begärelsen, hade icke
lagen sagt: Du skall icke begära." Med detta sammanhang säger han
således, att han icke kunde känna synden, då han icke wisste af begärelsen.
Men hwad han menar med att "weta af begärelsen", det märka wi
ock af hans egen förklaring, nemligen att det först betyder känna
begärelsen såsom synd: ty han säger: "Jag wisste icke af begärelsen,
hade icke lagen sagt: Du skall icke begära." Häraf märka wi, att han
först åsyftar en upplysning derom, att redan begärelsen war synd, ty
detta war, hwad han lärde af lagen, som sade: Du skall icke begära.
För det andra märka wi af följande vers, att han åsyftar äfwen den
djupare kännedom om begärelsens makt öfwer oss, som wi erhålla genom
den bittra erfarenheten; ty han säger der, såsom en ytterligare
förklaring häröfwer: "Då tog synden tillfälle af budordet och uppwäckte i
mig all begärelse."
Wi hafwa nu sett, att wi endast då känna synden, när wi känna
begärelsen, men nu frågas: När och hwarigenom lära wi att känna
begärelsen? Wi hafwa alla från barndomen lärt det budet: "Du skall
icke begära", wi höra och läsa det ofta: och dock sofwer hela werlden
öfwer begärelsernas brottslighet. Mången tager lagen för sig, för att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
