Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den 4 April
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Den 4 April.
Deu stund skall komma, i hwilken alla de, som äro i grtfterna,
skola höra menniskans Sons röst; och de, som hafwa gjort wäl,
skola framgå till lifwets uppståndelse; men de, som hafwa
gjort illa, till domens uppståndelse. Joh. 5:28,29.
Det kan knappt beskrifwas hwilken stor skada, hwilken slapphet,
swaghet och löslighet i hela ens christendom, som kommer deraf, att man
icke rätt betraktar och tror artikeln om de dödas uppståndelse. Men wår
fiende, djefwulen, wet wäl, hwad han dermed uträttar, då han kan draga
ett täckelse öfwer det wigtiga slutet, uppståndelsen till ewig salighet eller
ewig fördömelse. Derigenom blir först i allmänhet allt andligt mindre
wigtigt; det blir då mindre angeläget att ständigt wara wiss om sin
Guds wänskap; man kan ännu äta och dricka och sofwa, fastän man icke
wet, om man kommer till himmelen eller till helwetet. Då det sista
målet är wäl undanskjutet, owisst och dunkelt för själen, är det icke så
angeläget att gifwa akt på ordet, eller att bedja till Gud, eller att förlika
sig med en trätobroder, eller att säga ett wäckande ord till sin nästa o.s.w.
Sedan är det isynnerhet, då det gäller göra och lida något för Christi
skull, kanske att uppoffra ett helt lifs jordiska beqwämlighet och trefnad
för att följa Christus; eller det gäller att göra en för hjertat dyr
uppoffring, någon rätt påkostande försakelse — det är isynnerhet i sådana fall
man har föga kraft, när man icke wisst tror och för sitt öga behåller det
stora saliga slutet. Apostelen kallar salighetens hopp en hjelm; ty likasom
hjelmen gjorde, att krigaren med mer dristighet ilade fram i striden och
icke war så rädd för swärdshuggen, så gör ock ett fast salighetens hopp,
att man icke så noga ger akt på, hwad som kan drabba oss i denna tiden,
Derföre att wi följa Christus, utan att wi med enfaldigt öga blott se
efter hans behag, emedan wi weta, att då striden är slut, wänta oss så
herrliga ting, att allt utståndet lidande är deremot alls intet att akta.
Så fordras det ock att wara wäl grundad och bewäpnad med detta
salighetens hopp, när wår wäg genom detta lifwet är mer mörk och
ödslig, när en christen omsider mer sällan får förnimma något af sin
Frälsares närhet och ljuflighet och stundom angripes af ledsnad och
otålighet. Det allmänna sällhetsbegäret bringar honom till trånad efter
någon kännbar glädje, hwilken han dock saknar. Han har kanske hoppats
att äfwen i detta lifwet blifwa mer lycklig, men ser sig beswiken på all
jordisk sällhet, han ser, såsom man säger, "hela sitt lifs lycka förspilld".
O, då händer det ofta — till blygd för det galna hjertat bekänna wi
det — då händer det, att en sådan christen känner sig rentaf olycklig,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
