Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den 5 April
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
rättfärdighet och frid i Christus. Den kraft, du icke redan fått, kan du dock
så. Hwad som synes dig omöjligt, är för Herren lätt. På samma
gång Paulus talar om sin swaghet, talar han ock om Guds kraft i
swagheten. "Då jag warder swag, då warder jag stark; Gud är mäktig i
de swaga." Derföre, då du är glad i din Gud och förwissad om
syndernas förlåtelse, bör du på det förtroligaste och allwarligaste sätt lägga
den saken, som är dig för swår, på din hulde Frälsares hjerta och bedja
om hans kraft att kunna göra, hwad Han äskar, sägande med
Augustinus: "Bjud mig, Herre, hwad du will; men gif mig sjelf, hwad du
befaller; du wet, o Herre, att jag sjelf förmår alls intet!" Men äfwen
om du aldrig får allt, hwad du i denna wäg begär, aldrig kan göra
allt det goda, som du wille, är det dock nödigt, att du tänker på Herrens
bud och beder derom, på det du genom sådan öfning alltid må hållas
i en lefwande egen erfarenhet af din swaghet, hwilken då werkar den
helsosamma förödmjukelse, som Gud åfyftar, när Han lemnar oss åt oss
sjelfwa och åt satan. Blotta kunskapen om wår swaghet werkar icke
denna förödmjukelse. Och ingenting kan wara bedröfligare, än när en
eljest trogen själ förfaller i sådan andlig lättja, att hon icke mer så tänker
på Herrens bud till att göra derefter, att hon förödmjukas och nedböjes
af sina brister. Märk detta wäl! När en menniska talar om wår stora
wanmakt och wåra brister, men är på samma gång obruten, sjelfbelåten
och stolt — o, en skärande syn, en wämjelig röst! Sådant kommer af
säkerhet och lättja. Det är derföre i alla afseenden wigtigt att tänka
på Guds wiljas görande. T. ex. det är sannt, wi kunna icke bedja,
såsom det bör sig, wi äro ofta tankspridda, tröga och kalla i bönen;
det är ock sannt, att den, som i sitt bekymmer ändå tror på Christus,
bör icke misströsta och gifwa otron rum. Men skulle jag derför aldrig
beswära mitt kött med bedjande? Bort det! Jag bör ju dock bedja,
såsom jag kan, och bedja Gud om den nåden att kunna bättre bedja.
På samma sätt i alla andra fall, der min wanmakt är mig för stor. Jag
kan icke wara så mild, saktmodig, ödmjuk, kärleksfull, kysk, tålig, jag
kan icke så bekänna Christus, icke så uppoffra mitt goda för min nästa,
som jag borde; men jag bör derföre icke förgäta dessa kostliga ting, utan
ändå tänka på Herrens bud till att göra derefter, och beständigt bedja
Gud om mer och mer kraft dertill. — Nu, allt detta är wisserligen
alla trognas öfning, det är deras nya natur, det är Andens eget werk
i dem. Men wi böra blott se till, att wi alltid äro hörsamma och
lydiga för Anden och icke på nytt insomna i säkerhet.
Öppna mig förståndets öga,
Gud, att dina wägar gå.
Sänd mig wisdom af det höga
Att din wilia rätt förstå.
Si, min Jesu, här är jag,
Led mig efter ditt behag.
Hjelp mig så min lefnad föra,
Att jag städs må dig tillhöra.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
