Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den 5 April
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Den 5 April.
Herrens nåd warar ifrån ewighet till ewighet ... när dem, som
hålla hans förbund och tänka uppå hans bud till att göra
derefter. Ps. 103:17,18.
Detta är ett kostligt uttryck för en rätt christens inre umgängelse,
som är först och sist: Tänka på Herrens bud till att göra derefter.
Det uttrycker denna beständiga, innerliga önskan och suckan i de trognas
hjertan att kunna göra Herrens wilja. En christen kan ofta icke förnimma
något mer af sitt andliga lif, tycker ofta, att det icke blir mer än tänka
uppå Herrens bud till att göra derefter. Detta är den "hunger och
törst efter rättfärdighet", hwarom Christus talar, då äfwen lefvernetsrättfärdighet dermed förstås. En rätt christen blir aldrig fullkomligt
mättad derpå i detta lifwet. Herrens bud, med sina andliga kraf på
den inwärtes menniskan, stå alltid högre, än att han skulle kunna uppnå
målet. Han blir alltid uti ett andens suckande: Ack, den som kunde
wara bättre! Ack, att jag kunde få wara och göra, som Herren äskar!
Denna önskan och suckan är likasom andedrägten eller hjertslagen i den
nya menniskan. Och hwad är den egentligen? Den är egentligen intet
annat än "Christus uti oss, Guds Ande, boende i hjertat, en delaktighet
af Guds natur". Det är denna rena, Helige Ande, som alltid strider
mot köttet och gör, att äfwen då wi äro som mest swaga, ja, falla
och förgå oss, kunna wi dock aldrig blifwa i synden.
Här är nu äfwen ett stycke till sjelfpröfning. Det står: "Tänka
på Herrens bud till att göra derefter." Att förstå, tänka och tala om
Herrens bud, det kunna tusende; men — de börja aldrig sjelfwa att
göra derefter. O, det är ingen swår konst att tänka och tala om goda
gerningar och fordra dem af andra; många äro då nog nitiska för lagen
och goda gerningar, när det gäller andra att göra dem, och då blir det
aldrig nog strängt predikadt derom, tycka de. Men — de sjelfwa? —
Sjelfwa widröra de icke bördan med ett finger, säger Christus. Till
sådana säger åter Herren: "Hwi förkunnar du mina rätter och tager
mitt förbund i din mun ? Efter du dock (för din egen del) hatar tuktan
och kastar mina ord bakom dig." Här fordras uppriktighet och sanning.
"Gud låter icke gäcka sig!"
Äfwen för en trogen christen är det stor fara, om han någonsin så
missbrukar läran om wår swaghet, att han äfwen nu, sedan han kommit
till tröst och frid i Christus, skulle öfwergifwa att tänka på en sak, som
förefaller honom swår. O nej, detta duger icke. Man bör alltid tänka
på Herrens bud till att göra derefter, sedan man fått sin fulla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
