Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den 5 Maj
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Den 5 Maj.
Då nu brudgummen dröjde, blefwo de alla sömniga och sofwo.
Matth. 25:5
Dessa Christi ord om de tio jungfrur, om både de wisa och de
fåwitska, se wi dagligen för wåra ögon besannas uti den obegripliga
sömnaktighet och ljumhet, som i allmänhet är rådande i christenheten.
Werlden är död, säker och förstockad; skrymtaren bedrager sig år efter
är med falsk christendom och falskt hopp; de wäckta och christna blifwa
glömska, sömniga, försumliga, stanna på halfwa wägen eller återwända
helt till andlig död. Och orsaken war, att brudgummen dröjde —
tiden blir lång och enformig, det tilldrager sig ingenting märkwärdigt
och owanligt, det är i dag som i går och det ena året som det andra.
Det syns inga besynnerliga tecken till Herrens ankomst. De ogudaktiga
frodas och fröjdas i all wälgång, synas lyckliga, trygga och glada.
Den, som fruktar Herren och söker det osynliga, blir beledd som en
dåre, har ofta olycka och motgång, tusende fängslande saker förekomma
hans ögon och öron, och hjertat är böjdt till jorden. Alla tala för
werlden, men få eller inga komma oss till mötes med ett warningens,
wäckelsens eller tröstens ord. Guds ord försummas, bönen, bekännelsen
och förföljelsen uteblifwa — här är nu den onda dagen och mörkrets
makt, då äfwen en christen blir sömnig, kall, slumrande. Och sofwer
han länge, kan wäl derunder äfwen den olja, han en gång hade,
borttorka; han blir säker, förstockad och andligen död.
Den sömnaktighet och köld, hwaruti äfwen lefwande christna falla,
wisar sig deruti, att det andliga och himmelska blir dem under tiden
ringa och owigtigt, det jordiska stort och wigtigt; att en christen wissa tider
blir ganska nöjd med sig och trygg på sig, känner intet beswär af
synden, ingen strid mellan Anden och köttet, ingen fruktan för fienden,
ingen misstanke på sig sjelf — såsom Petrus war, då han försäkrade:
"Om än alla förargades, skall dock jag icke förargas", hwilket skedde
några timmar, förr än han förnekade sin Herre; och David då han
gick upp på taket och kastade lättsinniga blickar på qwinnan, utan att
frukta någon fara — eller då man icke har någon omsorg om att
mer och mer tilltaga i det goda, då nåden i Christus icke gläder hjertat,
då bönen och ordet icke mer smaka o.s.w. Men hwad som härwid
utmärker den redliga anden och skiljer en lefwande christen från en död,
är det, att den förre snart råkar i bekymmer öfwer sig, snart får en
wäckande blick af sin Herre och går ut och gråter bitterligen. Eller om
det går så långt med säkerheten, att Gud måste begagna yttre medel,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
