Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den 5 Maj
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
som näpst och aga, eller en straffande Nathan, så låter han det lända
sig till gagn, tager warningen och bestraffningen till hjertat, bekänner
sin synd och sömnaktighet och will blifwa bättre.
Deremot är det ett tecken, att sömnen och säkerheten öfwergått till
död och förstockelse, eller tecken till en falsk christen, när man allt
framgent är nöjd och trygg, icke låter warna sig, utan antingen, såsom Judas
Ischarioth, fortfar i någon medweten synd, förnekar, gömmer och
förswarar henne, eller såsom de fåwitska jungfrur utwärtes i allt liknar de
wisa, men derunder i hjertats fördolda djup saknar nådens lif och
erfarenhet och i tysthet låter det dermed bero tills widare — tills dörren är
stängd. O, ett förskräckligt tillstånd, när en menniska icke mer har
förmåga till allwarlig besinning, förmåga att stanna och betänka de
allwarsammaste saker, att frukta för sig, att misstänka sig. Men sådan är den
menskliga naturen, en förskräckligt sann betydelse af den död, som skulle
blifwa syndafallets följd — "du skall döden dö" — en sann betydelse af
beskrifningen i Rom. 3:18: Guds räddhåga är icke för deras ögon.
De höra, de läsa, de tro, att tusende andra blifwa bedragna, emot sin
förmodan bedragna till sin ofärd, men frukta icke, att möjligen de sjelfwa
ock kunna blifwa det. De läsa, de höra de utmärkande tecknen på sitt
tillstånd, men slå det i wädret och wända sig hastigt till småtingen.
Häraf se wi sanningen af hwad Luther säger, att "den som icke
fruktar för sig, han må med skäl frukta", han må förskräckas; ty att icke
kunna frukta eller misstänka sig, att lefwa i någon hemlig och kär synd
och icke anse det farligt, icke anse synden betydlig, eller att i sin fromhet
wara belåten med sig — si, dessa äro hemska tecken till en dold andlig
död, äro förespel till en ewig jämmer. Det är just ett utmärkande
tecken på de rätta, de wakande christna, att de hafwa en fruktande ande;
ja, de frukta ofta äfwen då, när ingen fara är å färde, de misstänka
sig sjelfa, rädas att bedraga sig, äro missnöjda med sig, och då de
känna sig sömnaktiga och glömska, äro de just deröfwer mest bekymrade.
Denna fruktans ande är ock den rätta waksamheten och gör, att fåren
hålla sig tätt wid Herden, att kycklingarna beständigt blifwa under
hönans wingar, att de trogna dagligen söka och ikläda sig Christi
rättfärdighet och äro derföre alla stunder förwarade för wreden, förwarade
för allt detta, som skall komma, äro alla stunder klädda och beredda att
stå för menniskans Son.
Uret slår, tiden går,
Snart din brudgum för dörren står.
Blott du allt i din Jesus har,
Skall du hålla din lampa klar,
Möta din konung med fröjd.
Uret slår, tiden går,
Snart din själ inför Lammet står.
Håll dig redo mot kött och werld,
Strid i trone med Andens swärd,
Tills du i segren går in.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
