Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den 14 Maj
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sig hel och hållen fördömd eller wärd fördömelsen. Widare: den förlorade
sonen förblef icke, der han war, utan han började werkligen återgå
till sin fader. Det är en falsk syndabekännelse, om du kan qwarblifwa,
der du är, borta från Gud, uti werlden och synden. Men märk äfwen:
förlorade sonen sade: "Gör mig såsom en af dina legodrängar." Detta
war hans egenrättfärdighet och otro. Han menade icke, att han af idel
nåd kunde återfå hel barnarätt, utan att han måste först tjena sig upp
hos sin fader. Detta inträffar ännu alltid på dem, som göra bättring;
men då är det att märka, att fadren icke wid denna willfarande
wälmening fäster någon uppmärksamhet. Det heter: "Då sonen ännu war
långt ifrån (hade icke hunnit bedja en enda bön, icke gråta en enda tår,
icke göra en enda tjenst), såg honom hans fader och begynte warkunna
sig öfwer honom och lopp emot honom, föll honom om halsen och kysste
honom". — O, det makalösa, gudomliga förlåtandet! Hade icke fadren
med skäl kunnat säga: Gå bort, du owärdige, du förnedrade son; du
har bortslösat ditt arf, du har förspillt din barnarätt! Men nej, han
förebrådde honom icke hans synder med ett enda ord, icke heller fordrade
han den ringaste godtgörelse, utan låter genast påsätta honom den
yppersta klädningen, ring på hans hand och skor på hans fötter, samt anställa
en glädjefest för hans återkomst. Så har Christus sjelf beskrifwit det
gudomliga förlåtandet; så will Han wara känd och ansedd.
Fadershjertat war oföränderligt huldt och förlåtande äfwen under den fallne
sonens bortowaro och förskräckligaste försyndande. Icke blef det försonadt
genom hans återkomst, det war tillräckligt försonadt förut; men den
bortgångne hade ingen nytta deraf, förrän han återkom. Häraf lära wi
då, att Gud är försonad, äfwen mot de ogudaktiga, otrogna, oomwända;
Christus har borttagit äfwen deras synder på en dag, äfwen de
hafwa nåd och förlåtelse sig förwärfwade; den yppersta klädningen, Christi
rättfärdighets klarskinande silke, har äfwen för deras räkning länge
warit färdig och wäntat att blifwa emottagen.
Här kunna wi äfwen lära, när den saliga stunden inträffar, då en
arm syndare werkligen emottager nåd, förlåtelse och barnaskap —
nemligen wid första allwarliga återwändande till Herren, d.ä. den första
gången han, misströstande på sig sjelf och allt eget, såsom sin egen
ånger, bön och bättring, wänder den nödställda, hungrande och törstande
själens öga på den korsfäste; men mycket mer den första gång han
förstår sin salighet i Christus, den första gång han får se i evangelium,
hwad han förr icke sett, huru allt är redo, är nog och öfwer nog i Christus.
Wälsignad den dagen, när jag här fick se,
Hur nådenes haf öfwerswallat;
Wälsignad den stunden, den Gud mig täcktes ge,
När Han mig till nåden har kallat,
Mig nyfödt och renat, upptagit till barn,
Då löstes jag arme ur otrones garn
Ty Jesus har dött i mitt ställe.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
