Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den 15 Juni
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Den l5 Juni.
Låtom oss frukta, att wi icke försumma det löfte, som är, att wi
skola ingå i hans hwila. Ebr. 4:1.
Här torde någon säga: Det är just detta, jag fruktar; jag har wäl
för närwarande nåd att tro, men huru skall jag dock kunna blifwa
beståndande intill ändan? Man ser huru många, som kunna affalla
och förloras! Swar: Christus säger: "Jag är den gode Herden. Jag
känner mina får, och mina känna mig, och mina får höra min röst.
Och ingen skall rycka dem utur min hand." Dessa ord wisa, att ingen
behöfwer misströsta om sitt beståndande, ingen behöfwer förloras; ingen
kan ryckas ur den gode Herdens hand, ingen skiljas ifrån Guds kärlek
i Christus Jesus — och längre går icke Skriften uti försäkringar härom.
Många, som icke äro nöjda med att stå uti ett beständigt beroende af
Christus, wilja hafwa en försäkran derom, att de aldrig kunna affalla.
Men Skriften gifwer icke någon sådan försäkran, utan twärtom bewisar
hon motsatsen och warnar hwar och en för faran. Wi lemnas således
alltid i fruktan för oss sjelfwa och i förtröstan på Herren allena; och
detta är oss allra helsosammast. Detta är ock, hwad Skriften i tydliga
ord yrkar: "Sen till, att I uti detta edert elände wandren i räddhåga.
Fröjden eder med bäfwande. Låtom oss frukta, att wi icke försumma
det löfte, som är, att wi skola ingå i hans rolighet." "Men I, som
frukten Herren, hoppens det bästa af Honom, ty Han felar eder intet."
- Hwad är då nu wår tröst i Herren? Den, att Christus, Guds Son,
som låtit sitt lif för oss, är wår Herde. Då Han är af en sådan kärlek
och trohet, att Han för wår skull blifwit menniska, blifwit "lik bröderna",
warit frestad i allting, likasom wi, och ändtligen låtit sitt lif för fåren,
hwad skulle wi icke då wänta af Honom? Då Han derjemte är en
allsmäktig Gud, hwilken fiende kan då göra det får någon skada, som
ligger på hans axlar, som hör hans röst och håller sig intill Honom!
Detta är wår tröst, att Han, den gode Herden, skall sjelf föda sina
får, d. ä. beständigt med evangelii ord underhålla wår tro, ännu stärka
och lifwa trösten och glädjen i Honom, kärleken, tålamodet och hoppet;
att Han skall uppsöka det borttappade och igenhemta det förwillade, så
att, äfwen när wi förwillats från rätta stråten, Han ändå icke will
lemna oss, utan will gå efter det får, som är borta, ropa och locka det
tillbaka och, om det blott åter begynner lyssna till hans röst, lägga det
på sina axlar med glädje. Widare, att Han skall förbinda det sargade
d. ä. trösta och hugswala de af satan illa medfarna själar och
återställa dem till frid och helsa; stärka de swaga och samla lammen, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
