Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den 19 Juni
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Den 19 Juni.
Månne ock en qwinna kan förgäta sitt barn, så att hon icke
förbarmar sig öfwer sitt lifs son? Och om hon än förgåte
honom, will jag dock icke förgäta dig. Es. 49:15.
Det bedröfwade Zion, hopen af Herrens trogna, hade i näst föregående vers
ömkligen klagat: "Herren har öfwergifwit mig! Herren har
förgätit mig!" Derpå swarar Herren sålunda, att när Zions klagan är
såsom en menniskas, som går ensam uti en skog och talar wid sig sjelf
— går allena och likasom klagar sin nöd för bergen och träden i skogen —
så är Herrens swar likasom ett echo i bergen. Zion hör en röst, men
ser icke den, som talar. Nu weta wi ju, att ett echo swarar på det
sista och icke på det första ordet. Så är det ock här. Zion har sagt:
"Herren har öfwergifwit mig; Herren har förgätit mig!" Det sista ordet
förgätit mig, det fattar Han uti: "Hwad säger du? förgätit mig! Månne
ock en qwinna kan förgäta sitt barn?" Han swarar icke på det första
ordet: öfwergifwit mig; ty det är wäl möjligt, att Herren till en tid
kan öfwergifwa — eller, rättare sagdt, låtsar öfwergifwa sina barn, då
Han fördöljer sitt ansigte för dem, fördöljer sig i nödens tid. Men
det är rentaf omöjligt, att Han ock ett ögonblick kan förgäta dem.
Öfwer det första undrar således Herren icke, att det säges: "Herren
har öfwergifwit mig;" men att Zion will tillika säga: "Herren har förgätit mig",
det kan Han icke tåla; det är för hårdt taladt; det will
Han wända ifrån sig. "Månne ock en qwinna (egentligen en moder)
kunna förgäta sitt barn, så att hon icke förbarmar sig öfwer sitt lifs
son? Och om hon än förgåte honom, så will jag dock icke förgäta dig.
Si, uppå händerna har jag upptecknat dig!"
Alltså gifwer Herren uti dessa ord nogsamt tillkänna, att Han
hwarken kan eller will förgäta sitt Zion. Han kan icke. Så litet, som
en moder kan förgäta sitt barn, så litet kan ock Han göra det; och om
hon än kunde, så will dock Han likwäl icke; om hon än förgåte honom,
så will jag dock icke förgäta dig. Han wisar ock orsaken, hwarföre Han
likaså litet will som kan, lika litet kan som will; ty, säger Han, "uppå
händerna har jag upptecknat dig"! Huru kan jag då, huru skulle jag
då wilja förgäta dig? Han wisar på andra ställen, att Han ock hyser
en faders kärlek, men det är icke nog, Han har mer, Han har ömmare
kärlek, Han har en moders kärlek: "Månne ock en qwinna kunna förgäta
sitt barn?" Ja, Han wisar, att Han har ännu större än en moders
kärlek: "Om hon än förgåte honom (således sätter Han det såsom möjligt,
att en qwinna någon gång kunde göra det), så will jag dock icke förgäta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
