Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den 7 Juli
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Den 7 Juli.
Jag sade: Jag will bekänna för Herren min öfwerträdelse; då
förlät du mig min synds missgerning. Ps. 32:5.
Är icke detta en kort sammanfattning af hela Skriftens lära om
en arm syndares benådning? Både med uttryckliga ord och med otaliga
exempel har Gud alltifrån werldens begynnelse förklarat, att Adams
barn skola på denna wäg komma till hans nåd. Låtom oss derföre wäl
gifwa akt på orden. David säger: "Jag will bekänna för Herren min
öfwerträdelse; då förlät du mig min synds missgerning." Att här icke
talas om en blott utwärtes, tillfällig eller föreläsen syndabekännelse,
utan att här är fråga om en arm bekymrad syndare, är lätt att förstå.
Dock må man äfwen skilja på bekymmer och bekymmer. Det är mången,
som med ett wisst bekymmer, en wiss ånger bekänner synden och dock
vandrar i mörkret; såsom wi se på konung Saul, då han bekände:
"Jag har syndat, att jag har öfwergifwit Herrens befallning och dina
ord", men han sökte aldrig en hel förlikning och förening med Gud.
Widare konung Farao, då han sade: "Jag har syndat emot Herren
eder Gud och emot eder", men hela hans erkänsla kom blott deraf, att
redan den åttonde plågan qwalde och förskräckte honom, och icke af någon
böjelse att komma till en hel försoning med Israels Gud. Ja, Kain
bekände ock: "Min missgerning är större, än att hon må warda mig
förlåten;" men i detsamma gick han bort ifrån Herrens ansigte och sökte
icke hans nåd. Likaså Judas då han med bitter smärta utbrast: "Jag
har gjort illa, att jag har förrådt menlöst blod." Wi finna af alla
dessa exempel, att till ett rätt syndens bekännande fordras en hel
omwändelse eller bättringsomsorg, fordras ett Andens werk i själen,
hwarigenom sjelfwa synden såsom en förbrytelse mot Gud bedröfwar henne,
och hon derför behöfwer utgjuta sitt hjerta för Herren, bekänna sin
synd och bedja om förlåtelse.
Mången obotfärdig lastens träl kan, såsom wi nu sett, wissa
stunder bekänna sin synd med bitter smärta, men blott för hennes
sorgliga följder. Det är icke sjelfwa synden, såsom en förbrytelse mot Gud,
som bedröfwar honom, han har icke heller någon omsorg att komma i
en hel förening med Gud, utan det är endast en tillfällig smärta af
syndens följder; derföre förblifwer han ock allt framgent syndens träl.
Ty den rätta syndabekännelsen fordrar således, att Guds röst har träffat
och wäckt samwetet och kastat själen under hans rättfärdiga dom; men
också, att hon, i följd af Guds nådefulla kallelse till förlikning, i följd
af evangelii tillsägelser om nåd, hoppas något förbarmande och derföre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
