Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den 7 Juli
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
går fram till nådestolen och söker barmhertighet. Den som alls icke
wet af nåd, utan endast af synd och dom, framgår icke till Gud. Till
syndens bekännande fordras således någon gnista af tro. Så länge
Adam och Eva blott kände synden och domen, flydde de för Guds
ansigte. Så war det ock en tid med David, hwarunder han höll sig på
afstånd från Gud och wille icke bekänna synden, men "försmäktade" och
"borttorkades" genom sin dagliga gråt; "men", säger han, "jag sade:
Jag will bekänna för Herren min öfwerträdelse, då förlät du mig min
synds missgerning".
Den, som will se, huru en rätt syndakännedom och syndabekännelse
är beskaffad, betrakte David i den femtioförsta psalmen. Wi wilja blott
anmärka twå punkter i hans hjerteutgjutelser. Oaktadt han genom den
uppenbara synd, som der omtalas, hade gjort en stor förargelse för
menniskor och särskildt emot Uria en gruflig missgerning, stod liksom Gud
och det syndiga inför Honom så ömt för hans hjerta, att han likasom
förgäter all sin förbrytelse inför menniskor och säger till Herren: Mot
dig allena har jag syndat och gjort illa för dig. Se här bilden af ett
rätt gudfruktigt hjerta! För det andra är det icke blott det grofwa
syndautbrottet, som bedröfwar honom, utan han ser med smärta
på sjelfwa naturens ondska, går till sjelfwa källan och säger: Si, jag
är född af syndelig säd, och min moder har aflat mig i synd. Just
detta, nemligen att känna sjelfwa naturens ondska, känna sitt hela
wäsendes förderf, är det allrawigtigaste. Så länge man blott ser på några
syndautbrott, men icke känner sjelfwa hjertats, sjelfwa wäsendets
syndfullhet, kan man ännu alltid stilla sig med en falsk tröst och blir aldrig
helt förtappad i sig sjelf och derföre icke heller helt frigjord och salig i
Christus. Derföre är det wigtigare uti en sann syndakännedom, att
man känner sjelfwa hjertats förderf, nemligen det grufliga föraktet för
Gud, säkerheten, otron, hårdheten, skrymteriet och all illfundighet, så
att wår kännedom motswarar Guds egen beskrifning på hjertat, såsom
ett "argt och illfundigt ting öfwer allting".
Si Jesus är ett tröstrikt namn
Och i all nöd wår säkra hamn,
För hans skull ha wi nåd och frid
I all wår synd och all wår strid.
Är synden än så stor och swår,
Dock blott du fram till Jesus går,
Ej skada dig han mera kan,
Lof ware Gud, wår Frälserman.
Blott wid hans hulda herdebröst
En syndare kan finna tröst.
Rättfärdighetens klädnad der
Gifs den, som arm och fattig är.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
