Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den 20 Juli
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Den 20 Ju1i.
Lofwa Herren, min själ ... den dig alla dina synder förlåter.
Ps. 103:2.
Ja, säger du, jag skulle ock tro mina synders förlåtelse, om jag
icke hade en wiss synd, som är allt för swår och otillbörlig! Du har
således en hemlig tyngd på ditt hjerta; detta är wisst swårt, men märk,
huru orden här lyda: "Den dig alla dina synder förlåter." Det är
sannt, det är en synd till döds, som aldrig kan förlåtas, "försmädelse
mot Anden"; men de, som begått denna, pläga aldrig söka förlåtelse.
Nu säger ock Christus uttryckligen, att denna synd är den enda, som
aldrig warder förlåten. För öfrigt säger Han, att "all synd och
smädelse warder menniskorna förlåten", äfwen så swåra synder som
försmädelse mot Gud, ja, de grufligaste synder, såsom Herren sjelf så
högtidligt försäkrar: "Om edra synder än wore blodröda, skola de dock warda
snöhwita; och om de än wore såsom rosenfärg, skola de dock warda
såsom en ull!" Stanna här! Skulle du icke wid en så stor försäkran
af den barmhertige Guden göra Honom till wiljes och tro Honom på
orden, äfwen om du alls intet känner i ditt hjerta? Eller will du ännu
strida mot Herren och wid ett så stort och tröstligt ord icke tro Honom?
Du kunde dermed begå den grufliga synden, som heter göra Gud till
ljugare! Will du ännu ett enda ögonblick gå borta ifrån din Gud i
otro, kall och stel och wrång till sinnes?
Men, säger du, jag har ock en gång fått och trott förlåtelse, men
har åter syndat. Gud kan wäl icke beständigt förlåta! Swar: Att du
syndat, sedan du fått nåd och upplysning, är wisst den swåraste synd;
men märk dock åter på orden. Här står icke förlåtit, såsom om det hade
skett blott en gång, utan förlåter, beständigt och oaflåtligen förlåter.
Om Gud icke förlåter beständigt, så är hans förlåtelse till ingen nytta,
och så blefwe ingen själ frälst; ty då wore allt genast förloradt,
efter der är beständigt synder i wårt kött, hwilka ock beständigt
framträda. Hit höra Luthers kostliga ord: "Emedan uti wårt kött häftar
en ewig synd, så länge wi lefwa här på jorden, och ingen ände är på
fel och förseelser, så är sannerligen af nöden, att wi deremot hafwa en
ewig och stadigt warande förlåtelse, på det wi icke för syndens skull må
åter falla under Guds wrede, utan för förlåtelsens skull ändå alltid
förblifwa under nåden." Detta är Herrens ewiga förbund, som gör, att
synden icke kan fördöma oss!
Tag här sjelfwa David för dig till bewis. Han hade också stått
i nåd hos Gud en lång tid och åtnjutit en alldeles utomordentligt stor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
