- Project Runeberg -  Betraktelser för hwar dag i året /
404

(1897) [MARC] Author: Carl Olof Rosenius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den 20 Juli

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

nåd: tidigt i sin ungdom begåfwad med Guds ords och Andens
upplysning, från fårherde utwald och smord till Guds folks konung, sedan
wälsignad med stora segrar och mycken ära, ja, att han ock war en stor
Herrens profet, och si, han faller på en gång i twå de grufligaste synder,
hor och mord! Der woro nu "blodröda synder", och märk, begångna
af den mest upplyste och benådade man, och likwäl — likwäl fick han
förlåtelse! fick en herrlig tillsägelse och förlåtelse, och det genast, när
han bekände inför Herren sin öfwerträdelse. Och hwad hade han gjort
för att försona Gud och få förlåtelse? Alldeles intet, nej, icke
det ringaste, utan hade endast efter mycket motstånd ändtligen drifwits af nöden
att midt i sin skam komma fram för Gud och bekänna synden, och då
fick han genast förlåtelse. Han säger sjelf: "Då jag wille förtiga det,
försmäktade mina ben för min dagliga gråt; ty din hand war dag och
natt swår på mig. Men jag sade: Jag will bekänna för Herren min
öfwerträdelse; då förlät du mig min synds missgerning."

Här ser jag nu, hwad Guds ewiga förbund will säga, som gör,
att ingen synd kan fördöma oss! Här ser jag, att om ock synderna äro
blodröda, skola de dock, aftwagna i Lammets blod, warda snöhvita.
Här ser jag, att "Jesu Christi Guds Sons blod renar oss af alla wåra
synder". Här ser jag, att äfwen fastän man haft nåd och upplysning
förut, synden ändå genast förlåtes. Här gör jag den sunda, enkla
slutsatsen: Har Gud förlåtit David, som hade så stort ljus och så stor
nåd och dock syndade så groft, då wågar jag icke ett ögonblick misströsta
och gå fjerran från min Gud; då kan, då bör och då får jag wara
wiss, att Han också lika wäl förlåter mig — så wida jag icke till mina
andra synder nu äfwen skall lägga den försmädelsen mot Gud, att jag
skulle säga, det Han, twärt emot sitt ord, har anseende till personen och
icke håller sina ord! Beware mig Gud för en sådan otro! Jag är ju
ock en menniska äfwen jag, lika wäl som David. Jag är ju dock
försonad med Christi dyra blod, äfwen jag, lika wäl som David. Och
David war en lika grof syndare som jag. Då nu likwäl han för så
swåra synder fick nåd, då wågar jag icke misströsta; helst den store,
barmhertige Guden sjelf säger: "Jag will ingen syndares död" — "allenast
känn dina missgerningar" — "och om dina synder wore blodröda, skola
de dock warda snöhwita!"

Om dina synder än blodröda wore,
Skola de likwäl bli snöhwita här.
O ja, det blodet af Herren, den store,
Tusenfaldt mera än synden dock är.
Ack, att du fick
Endast en blick
In i det helga, dit Medlaren gick.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:53:07 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/betrakt/0410.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free