Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den 23 Juli
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Den 23 Juli.
Ehwad wi lefwa eller dö, höra wi Herren till. Rom. 14:8.
Detta är både hemligheten och högheten af de trognas lif på
jorden. Med hela sitt lif, sin tillwaro, och äfwen med sin död, tillhöra
de Herren. De äro icke sina egna; de äro hans, hwilken skapat, återlöst
och helgat dem. De äro hans, icke blott efter förbundet med Honom,
utan ock efter sin ande och sitt lifs hela riktning.
Ty ingen af oss lefwer sig sjelf. De andligen döda kunna icke
annat än "lefwa sig sjelfwa", lefwa för sin egen räkning och efter sina
egna lustar, "fria från rättfärdigheten". Att de trogna åter i sin ande
och sitt hela lifs riktning werkligen lefwa för Herren, det kommer deraf,
att den nya födelsen och det andliga lifwet icke äro en blott tanke och
föreställning, utan en stor werklighet, som bewisar sig i krafter och
egenskaper, hwilka aldrig finnas i naturen. Bland dessa krafter och
egenskaper är denna utmärkande, att wi icke mer lefwa oss sjelfwa, utan nu
hafwa i Herren, hans sak, bans ära, hans wälbehag wårt lifs högsta
och dyraste mål, huru wäl eller illa det än må lyckas oss att i werk och
gerning utföra, hwad wi innerligast älska och eftersträfwa. Såsom redan
är sagdt, lefwa wi för Herren, icke blott efter wårt förbund med Honom,
utan ock efter wår ande, wår innersta håg och sträfwan. Går det icke
fullkomligt i lefwernet, utan wi börja i något fall lefwa oss sjelfwa, så
är detta en afwikelse från wår innersta wilja, hwilken afwikelse wi då
sjelfwa bestraffa.
Och ingen dör sig sjelf. Äfwen i afseende på sin död är en christen
icke mer sin egen, utan Herrens och Honom undergifwen. En christen
har hwarken rättighet eller wilja, att efter sitt eget tycke, t. ex. för sin
egen ära, förspilla sitt lif; måste han äfwentyra eller uppoffra det, så
skall det ske efter Herrens bud och ordning. I ären icke edra egna, I
ären dyrt köpta," säger apostelen. Endast om Herrens ära och
wälbehag eller hans bud och ordning så fordra, skola wi wara williga att
uppoffra wårt lif, och då på hwad sätt eller tid Herren behagar. En
trogen må hwarken önska sig att lefwa eller att dö med afseende på
sig själf. Han bör alltid så: Will Gud, att jag skall ännu längre
wara här på jorden, så will ock jag det; will Gud åter taga mig hem,
så will jag icke wara på jorden. Wi fela den ena gången med att önska
oss ett förlängdt lif; den andra gången med att sjelfwiskt önska oss döden.
Allt hwad wi äro och hafwa, äfwen wårt lif, hörer Herren till och bör
åt Honom öfwerlemnas.
Lefwa wi, så lefwa wi Herren. Att wi "lefwa Herren" innebär,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
