Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den 23 Juli
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att wi betrakta wårt lif, wår hela tillwaro såsom Herrens egendom och
derföre äfwen i allt handla såsom hans tjenare. Det innebär, att wi
uti allting se på hans wilja, såsom det enda rättesnöret för allt, hwad
wi göra eller företaga; att wi hafwa hans ära och hans wälbehag till
wårt enda ögnamål. Det innebär ock, att wi uti allt, hwad wi erfara
här i lifwet, öfwerlemna oss åt hans ledning, i lust och nöd, ehwad Han
gifwer eller Han tager något, samt wilja åt Honom offra alla wåra
gåfwor och krafter. — Dö wi, så dö wi Herren. Såsom hela wårt lif
är Herrens och åt Honom helgadt, så är äfwen wår död. Om wi ock
dö en naturlig död, så sker det då i medwetande, att wi äro Herrens;
Derföre wilja wi ock wara nöjda, hvilken stund och på hwilket sätt Han
behagar att kalla oss. Men i wissa händelser beror ock wår död af wårt
eget wal, såsom när martyren under en blodig förföljelse kan undgå
döden, om han förnekar evangelium, eller när missionären ser en bestämd
dödsfara för sig wid ett wisst företag till själars räddning, eller när
krigaren enligt Guds ordning skulle wåga sitt lif, men kunde genom flykt
rädda det. Uti alla sådana fall är en christen både pligtig och efter
anden willig att hellre offra sitt lif, än swika sin trohet mot Herren,
hans sak eller hans ordning. Och när han sålunda för Herrens skull
offrar sitt lif, då heter det ock, att han "dör Herren".
Ehwad wi nu lefwa eller dö, så höra wi Herren till. Wi äro
så wäl i lifwet som döden både hans egendom och hans tjenare. En
sådan tröst och förmån hafwa de trogna allena, att hwarhelst de äro,
i lifwet, i döden eller efter döden, "äro de Herrens" — Herrens
egendom och föremål för all hans kärlek och trofasta omsorg. De äro alltid
i hans händer, åt hwilken är gifwen "all makt i himmelen och på
jorden". Lefwa wi här i främlingslandet, så äro wi dock hans barn och
tjenare, i hans osynliga sällskap; och kallas wi hädan, då äro wi "hemma
när Herren" för att ewigt se Honom, såsom Han är. Här i tiden höra
wi Herren till, först efter tron och samwetet, sedan efter kärleken och
tjenandet. Och då wi dö, då äro wi ock Herrens egendom och i hans
wård både till kropp och själ. Kroppen är i hans hemlighetsfulla, men
säkra förwar undangömd intill uppståndelsens dag, då den skall oförgänglig
återställas till ett ewigt lif; och själen är i Guds paradis, i Christi
och hans helgons umgänge intill den stora dag, då den skall åter beklädas
med den "andliga lekamen", hwilken är lik Christi förklarade lekamen.
War wiss derpå, att den, som tillhör Herren i tiden, tillhör Honom ock
i döden och i ewigheten. Det är då ett öfwer alla wåra tankar saligt
förhållande, att "ehwad wi lefwa eller dö, höra wi Herren till".
Jeg wet, att jag hör Herren till
Och will ej weta mer.
Ehwad jag lefwer eller dör,
Det till mitt bästa sker.
Pris ware dig, o Jesu kär,
Att du har ställt det så.
Och pris ske dig i ewighet,
Att jag fått syn derpå.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
