Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den 15 Augusti
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Den 15 Augusti.
Waren tacksamma i allting, ty det är Guds wilja om eder
genom Jesus Christus. 1 Thess. 5: 18.
Hwilken menniskotanke kan räcka till, hwilken tunga kan uttala allt,
hwarföre wi borde wara tacksamma, prisa och lofwa wår Gud! Hela
jorden är full med hans ära. Allt, hwad ögat möter, wittnar om
Guds godhet och storhet och om hans kärlek till menniskan, då allt,
hwad som är på jorden, är skapadt för oss. Och sedan tro och bekänna wi,
att Han ock utgifwit sin ende Son för oss alla, att wi skulle såsom en
fri gåfwa emottaga det ewiga lifwet, "det riket, som är oss tillredt ifrån
werldens begynnelse". Huru skulle icke wåra hjertan för allt detta wara
blott ett ewigt och oupphörligt lof och pris och tack! Sannerligen,
wårt hela lif skulle icke wara något annat än lof, pris och tack. Allt
det uti mig är, själ och sinnen, hjerta och tankar, ord och gerningar,
allt skulle lofwa Herren. Är icke detta billigt? När nu detta icke sker,
utan du går twärtom alldeles kall och otacksam och kanske missnöjd och
otålig för de allraminsta obehag, är det icke då rätt, att du wäl
förtjent, det Gud med ewig wrede på ögonblicket kastar dig till helwetet?
Ja, sådant se och känna de trogna, så att de af hjertat betyga, att de
blott för denna synd alla dagar förtjena helwetet.
Men nu, de som icke blott äro kallsinniga och försumliga uti att
prisa wår Gud, utan ock rentaf äro missnöjda och otåliga med hwad
Han tilldelat dem, de skola wäl akta sig, att icke Herren werkligen
gifwer dem efter förtjenst, när de icke äro nöjda och tacksamma för det de
hafwa fått. Otacksamheten är en så wederstygglig synd, både inför Gud och
menniskor, att man sagt, det en otacksam menniska skall wara den tyngsta
börda jorden bär. Otacksamheten är det uttorkande wäder, för hwilket
alla Guds nådeskällor för dig utsina. Herren Gud kan ju icke
rättwisare och lämpligare löna otacksamheten, än genom att taga ifrån dig
det goda, du så ringa aktar. Derföre böra wi i tid wakna öfwer denna
swåra synd, bedja Gud om förlåtelse och om nåd till bättring. Ty,
såsom redan är sagdt, så många och stora äro dock Guds wälgerningar
emot oss, att hela wårt lif borde wara ett ewigt och oupphörligt tack
och lof.
Utom det att tacksamheten är din heligaste pligt emot Gud, så
skulle den ock göra dig sjelf till en lyckligare menniska, göra ditt sinne
förnöjdt, din bön warm och tröstefull. Wi wilja blott tala om detta
sista. Hwad är orsaken, att mången eljest allwarlig själ är så kall, död
och nedslagen i sin bön, har så liten tröst och tillförsigt derwid under
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
