Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den 16 September
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
"Men om den tjenaren sade i sitt hjerta: Min herre dröjer fast att
komma igen, och begynte slå tjenarena och tjenarinnorna och äta och
dricka och warda drucken; så kommer den tjenarens herre, på den dagen
han det sig icke förmodar." Denne tjenare betecknar wisserligen en icke
blott wårdslös utan helt affallen christen, såsom wi se deraf, att sjelfwa
den ewiga wredens dom drabbade honom, hwarom Herren säger: "Han
skall hugga honom i stycken och skall sätta hans lott med de otrogna."
Men wi skola aldrig glömma, att det är just till detta förskräckliga slut,
det kan leda, när en christen blott börjar wara så wårdslös och säker,
att han icke fruktar för farorna och icke låter warna sig. En sådan
säkerhet leder just till ett helt affall, till andlig död och till ewig
fördömelse. Derföre är det alldeles säkert, att såwida wi skola frälsas, måste
wi owilkorligt taga Christi warning till hjertat och, om wi börjat
blifwa werldsliga, fåfängliga och säkra, bryta upp från detta säkerhetens
läger och söka all Guds barmhertighet och nåd att återkomma till en
första, gudfruktiga och waksamma anden, hwaruti wi från början lefde,
då Gud omwände oss.
Wi skola i hela den heliga Skrift ifrån dess första sida till den sista
icke finna ett enda ställe, som gifwer hopp åt en säker menniska, att det
skall gå wäl äfwen för henne. Det står aldrig ett enda ord, som
innehåller: Gud är så nådig och trofast, att äfwen om du icke rädes för
synden och djefwulen, äfwen om du är sorglös, så skall dock Herren
genom sin nåd hjelpa dig. Nej tänk, något sådant löfte finnes aldrig i
Skriften. Der äro underbart nådefulla löften för syndare, ja wid de
allraswåraste frestelser, fall och synder, men märk, alltid blott för den
händelsen, att syndaren låter tukta sig, kommer till bättring, ånger,
räddhåga, strid, bön; då hjelpes allting — men eljest icke.
Själafiendens härar skola bestämdt förderfwa de säkra. Uti detta fiendeland skall
menniskan antingen wara i kamp och räddhåga och då endast genom Guds
starkhets makt frälsas, eller ock blifwa säker och obekymrad och då förgås.
Så tillgår det alltid i ett werkligt krig. Så tillgår det ock för den,
som har att sträfwa upp mot en strid flod, för att icke föras ned i det
branta fallet; lägger han sig att sofwa i sin båt, så skall han genast
börja wräka och snart förgås i djupet. Och wi hafwa ju i hela wår
natur ett förderf, som beständigt drager bort från salighetens wäg; och
dertill kommer werldens och djefwulens oförtrutna arbete i samma syfte.
Allt detta kan förklara, hwarföre wi nödwändigt måste hörsamma denna,
Herrens förmaning: "Låten edra länder wara omgjordade och edra
ljus brinnande."
Dyre Jesu, lär du mig rätt vedja, waka,
Löpa i min kamp och ej se tillbaka,
Att allsintet må min själ kunna söfwa,
Den dess skrud beröfwa.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
