Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den 17 September
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Den 17 September.
Allt det I bedjen i mitt namn, det skall jag göra, på det att
Fadren skall warda prisad i Sonen. Joh. 14: 13.
Här skola wi wäl märka, bwad det will säga att bedja i Jesu namn.
Att bedja i Jesu namn betyder egentligen att bedja på grund af Jesu
medlareförtjenst, att i bönen troende åberopa medlaren. Detta är, hwad
sjelfwa uttrycket, bedja i en annans namn, ännu alltid betyder, och
hwilket är oss wäl bekant genom det, som dagligen i det menskliga lifwet
förekommer, då en rik och betrodd man gifwer en fattig hjelpbehöfwande
blott sitt namn och förord hos den, som innehafwer de medel, hwilka
den fattige behöfwer. Med ett sådant namn och förord från en rik och
ansedd person går den fattige alltid med stor tillförsigt till den, som skall
lemna den behöfliga hjelpen; och denne hjelpare är derwid så trygg och
färdig att lemna denna hjelp, att han icke ens frågar efter den fattiges
försäkran om ordentlig återbetalning, utan swarar: Jag behöfwer icke mer
än detta namn. Så går det, när man får komma i en annans namn.
Häraf kunna wi wäl till någon del fatta, hwad det i allmänhet är att
bedja i Jesu namn, och hwilket i wåra kyrkoböner wanligen uttryckes
med slutorden: "Genom din Son Jesus Christus, wår Herre." Men se
wi på det sammanhang, hwari textorden förekomma i Joh. 14, så
ligger wäl i detta sammanhang också någon grund för deras mening,
hwilka förklara bedjandet i Jesu namn äfwen åsyfta, att man beder i
enlighet med Jesu sinne.
Men för att kunna rätt bedja på Jesu förtjenst och bedja i Jesu
sinne fordras nödwändigt det Andens werk i själen, hwarigenom wi blifwa
sanna Jesu lärjungar och Guds barn. Så djupt ligger den smittan i
all menniskonatur, att Gud skall se på oss och wår wärdighet och wara
oss nådig, då wi warit rätt fromma och lydiga; men deremot att wi icke
kunna wänta, att Han skall i nåd se till oss och höra wåra böner, då
wi hafwa samwetets förebråelse för synd och owärdighet — så djupt
sitter den sjelfrättfärdighetssmittan i allas wår natur, att äfwen sanna
Guds barn, som i den första stora sinnesändringen warit af lagen så
tillintetgjorda och förkrossade, att de endast med stor nöd kommit igenom
den trånga porten af tro på idel nåd på Christi förtjenst allena, men
blifwit genom denna tro alldeles saliga i Christus, att de samma ännu
tusende gånger, ja så länge de lefwa på jorden, åter falla i samma
willfarelse, att Gud skall wara dem nådig och höra deras bön, endast i den
mån de warit lydiga och fromma, och deremot wara wred och icke wilja
höra dem, när de hafwa blifwit öfwerrumplade af synden och känna stor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
