Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den 8 Oktober
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
så lyder det i deras hjertan. "Säg oss något om mat, kläder ära,
nöjen; himmelen — himmelen, den kommer wäl på sin tid. Den behöfwa
wi icke nu." Men äfwen ibland dem, som börjat söka det, som är
ofwantill, och stå i Guds förbund, äro många ännu alldeles obeqwäma
att känna wärdet och kraften af salighetens hopp, nemligen de, som icke
ännu blifwit mycket dödade, af jordlifwet beswikna, sårade, nedslagna
och tröttade, utan hafwa ännu hwarjehanda wackra planer och
förhoppningar för detta lifwet. Men bered dig derpå, att så framt du skall
beredas för himmelen, det kommer andra tider, då du i hela den heliga
Skrift icke finner ljufligare ord, än de som handla om en salig
hädanfärd. Så sannt du tillhör Christus, skall din gamla menniskan wara
korsfäst, tillika med dess lustar och begärelser; och ett korsfäst lif är ett
ängsligt, hängande lif, ett beständigt döende. Hwad glädje kan man
bereda den, som hänger på korset? Ja, en tillfällig lindring och hwila
kan wäl genom Guds nåd gifwas honom, såsom en ängel sändes äfwen
till Gethsemane och styrkte Jesus; men denna lindring afbrytes snart
af någon ny anstöt, wärk och bitterhet, tårar och rop. Ju längre wi
lefwa såsom christna, desto mer besanna wi apostelens ord: "Om wi
allenast för detta lifwet hafwa hoppet till Christus, så äro wi uslast
ibland alla menniskor." Ju längre desto mer besanna wi den gamla
Skriftens ord om hela detta lifwet: "Då det har warit som bäst, har
det warit möda och arbete;" och åter: "En usel och jämmerlig ting är det
med alla menniskors lefwerne allt ifrån moderlifwet, intill dess de warda
begrafna i jorden, allas wår moder. Här är alltid sorg, fruktan,
wäntan och på sistone döden; så wäl när den, som sitter i stor ära, som
när den ringaste på jorden. Här är alltid wrede, nit, wedermöda,
ofrid och dödsfara."
Det skall då mäktigt stärka ditt salighetshopp, om du wäl betänker,
att det djupa, oändliga sällhetsbegäret hos menniskan aldrig kan på
denna jord tillfredsställas, att hela detta lifwet är blott ett stort
bedrägeri. Då den rikaste och lyckligaste konung i Israel hade under en
lång och herrlig lefnad oupphörligt sökt efter sällhet uti allt, hwad på
jorden kan gifwas, stannade han slutligen i den nedslående erfarenheten,
att allt war bedrägeri, allt fåfänglighet. Jorden har icke, hwad som
kan göra den odödliga själen lycklig. Den, som får mest af hennes
lycka och glädje, får alltid derjemte ett hjerta, som icke kan njuta deraf.
Och så kommer dertill omsider den ledsamma tanken, att det skall snart
wara slut med alltsammans.
Snart får jag gå till Jesus,
Min dyre Frälsare,
Och lefwa i hans rike
Och Honom ewigt se!
En gäst som mina fäder,
Jag är ej hemma här,
Men längtar till det landet,
Der sjelf han solen är.
Snart får jag gå till Jesus,
Och löst ur tidens tvång
För ewigt stå för Honom
Och sjunga Lammets sång!
Dit upp står all min längtan,
Dit upp står mitt begär;
Snart får jag gå till Jesus
Och wara, der han är.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
