Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den 9 Oktober
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Den 9 Oktober.
Kära bröder, jag kan icke säga, att jag ännu sjelf har fattat det.
Phil. 3: 13.
Här kunna wi skåda, hwad det heter att wara frisk och sund till
den inwärtes menniskan! Hör här, hwad den store apostelen Paulus
säger, att han ännu icke sjelf fattat det. Hwad menar apostelen? War
han ännu icke kommen till tron, till den evangeliska friheten, till lif och
salighet i Christus? O, wi weta det, han skref denna epistel, då han
redan hade uppfyllt hela landet med sin lärdom.
När wi besinna detta och höra honom likwäl här säga: "Icke att
jag allaredan har fattat det", då förundras wi ännu mer och fråga:
Huru hade apostelen det till sin inwärtes menniska? Eller kanske han
talar i andras namn; kanske han uttrycker, huru en nybörjare i
christendomen har det — en menniska, som ännu icke är wiss om sitt
nådestånd, eller en, som icke alls kommit genom den trånga porten? Men
nej! Han har i detta kapitel, v. 1—14, just berättat sin egen andliga
historia, talat blott om sig sjelf och säger nu här uttryckligt: "Kära
bröder, jag kan icke säga, att jag ännu sjelf har fattat det." Dessa ord
talar således en man, som icke är någon nybörjare i christendomen, utan
just står på en sådan höjd af det evangeliska troslifwet, som wisserligen
ingen af oss. Sådana ord talar densamme apostel, som kunde säga:
"Jag lefwer, dock icke nu jag, utan Christus lefwer i mig!" —
densamme troshjelten, som triumferande kunde utropa: "Hwem skall skilja
mig ifrån Christi kärlek?" — densamme helige, i hwilken Christus hade
wunnit en gestalt såsom i ingen annan efter honom, och som till Guds
ära kunde med sanning utropa: "Waren mina efterföljare och sen på
dem, som wandra så, som I hafwen oss för en efterdömelse" — den
manen bekänner här fritt och öppet, att äfwen han icke ännu helt fattat det
eller war fullkommen. Här lär mången evangelisk christen bland oss
studsa och förundras. Det mån I ock med skäl göra, men tillika se till,
att I fatten det rätt. Då Paulus här talar om ofullkomlighet, talar
han icke om, hwad han är i Christus inför Gud. När han handlar
derom, då för han sannerligen ett annat språk. Då heter det: "Hwilken
will åklaga! Hwilken will fördöma?" "Wi äro wordna rättfärdiga af
tron." "Med ett offer har Han ewinnerligen fullkomnat oss". Här
war Paulus "fullkomnad". Men då han talar om ofullkomlighet, då
talar han om sitt hjertas tillstånd, om sin inre ställning till Herren,
om sitt troslif, och endast med blicken derpå tillstår han, att han ännu
icke fattat det, ännu icke war kommen till målet för sitt sträfwande;
han hade icke ännu det ljus i Christi försonings hemlighet, som han
åstundade, ännu icke den fasthet i tron och den tröst deraf i sitt hjerta,
som han sökte. — "Ack ja", sägen I, "hwad är då så underligt i denna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
