Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den 11 December
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Den 11 December.
Gud har icke skonat sin egen Son, utan gifwit Honom ut för
oss alla. Rom. 8: 32.
Här skulle nu wisserligen hwarje hjerta blifwa brinnande af fröjd
och kärlek, om wi blott kunde få andliga ögon och sinnen att se och
betänka, hwad här säges; ty här anföres ett sådant bewis af Guds
oförlikneliga kärlek och barmhertighet, att det öfwergår alla naturliga
tankar. Och detta allrahögsta kärleksbewis består deruti, säger apostelen,
att Gud har för wår skull icke skonat sin egen Son, utan gifwit Honom
ut för oss alla. Detta är nu Skriftens stora hufwudämne och det,
som wi för lif och gudaktighet allramest behöfwa, men på samma gång
det wi allraminst kunna behålla i wåra hjertan, det som af otron,
förnuftet, känslan, synden och djefwulen mest fördunklas; derföre wilja wi
något närmare eftersinna, hwad som ligger i detta språk.
Hwad först sjelfwa gåfwan angår, säger apostelen, att Gud har
gifwit oss sin egen Son. Med de orden "sin egen" uttrycker apostelen,
att Christus är Guds Son i den egentliga betydelsen, Guds Son till
naturen, för att skilja Honom från dem, som äro Guds söner genom
nåd och upptagelse. Det är ock endast i denna händelse, nemligen att
Gud har gifwit oss sin egen Son, i ordets egentliga betydelse, som
gåfwan kan tjena till att bewisa Guds omätliga kärlek. Hade Gud
gifwit oss en ängel eller en högt benådad menniska, hade dermed icke
warit bewisadt, att Han ock will gifwa oss "allting". Här måste wara
en gåfwa, som är större än allting annat, efter apostelen kommer till
den slutsats och wisshet, som han uttrycker med denna fråga: "Huru
skulle Han ock icke gifwa oss allting med Honom?" Lofwad ware Herren.
hans ord är wisst och klart: Christus är Guds sanne och ewige Son,
från tidens begynnelse utlofwad. Men hwilken menniska kan wäl på
jorden fullkomligen tro något så stort? Kunde wi riktigt tro detta, att Gud
werkligen utgifwit sin egen, ewige Son för oss, så skulle wi wäl blifwa
såsom drömmande af idel salig förundran, glädje och kärlek. Eller kan
du tro detta och likwäl ett ögonblick twifla, att Guds hjerta är fullt
af förbarmande kärlek och omsorg om allt, hwad som heter menniska?
Kan du tro, att Gud utgaf sin ende Son att blifwa wår broder och
wår Frälsare, ja, wårt offerlam, och dock på samma gång twifla på
tillräckligheten af Guds nåd och kärlek? Kan du twifla, att Han icke
wille gifwa oss allting med Sonen?
Detta Guds kärleksbewis skall blifwa oss ännu större, om wi fatta
och betänka, hwad som ligger i orden: icke skonat, utan utgifwit. Dessa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
