Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den 11 December
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ord säga oss något om sättet och ändamålet för Sonens utgifwande.
Då apostelen säger, att Gud har "icke skonat" sin Son, antydes dermed
först, att det warit ett offer, en påkostande sak för Guds faderliga kärlek
till Sonen att utgifwa Honom till att lida och dö; Fadren har
likasom wåldfört sitt eget hjerta, sin kärlek till den enfödde, och just
dermed gifwit det högsta bewis af sitt djupa förbarmande öfwer menniskan.
Så sade ock Herren Gud till Abraham, när denne stod i begrepp att
offra sin son: "Nu wet jag, att du fruktar Gud och har icke skonat din
ende son för min skull." Att Gud icke hållit sin egen älsklige Son för
dyr att utgifwas för oss till ett offer, war således, enligt detta Guds
eget erkännande till Abraham, det högsta prof af kärlek, som Han kunnat
bewisa. Men isynnerhet derföre, att Han utgaf sin Son till ett offer,
till det bittraste lidande och den ångestfullaste död. Så bära Honom
alla profeterna wittnesbörd. Så sade Han ock sjelf den natten, då
Han gick till sitt lidande: "Mitt blod warder utgjutet för eder till
syndernas förlåtelse." Så wittnar en stor evangelisters skara, att "Honom,
som af ingen synd wisste, har Gud gjort till synd för oss"; att "Han
har förlossat oss ifrån lagens förbannelse, då Han wardt en förbannelse
för oss"; att "Han af Guds nåd skulle smaka döden för alla". Så ropa
ock de saliga skarorna med hög röst inför Lammets thron: "Du är dödad
och har igenlöst oss åt Gud med ditt blod." O, när sådant blir
lefwande och sannt för wåra hjertan, då blifwa wi på en gång saliga och
hafwa nu icke mer ord för att wärdigt prisa denna Guds kärlek, att
Han för wår skull icke skonat sin egen Son, utan gifwit Honom ut för
oss alla.
För oss alla. Detta är nu den tredje punkten i wårt språk, som
bör förklara oss Guds kärlek, i det Han utgaf sin Son för oss. Han
gaf Honom ut för oss alla. Denna omständighet medförer twenne högst
wigtiga lärdomar om Guds kärlek. Den förra är den, som ligger i
sjelfwa uttrycket, att hwar och en, ingen enda utesluten, är försonad i
Christi död, är igenlöst med hans blod ifrån alla sina synder, ifrån
döden och djefwulens wåld, och kan, får och bör annamma denna nåd
och warda salig. Den andra lärdomen är den, att när Christus är
utgifwen för alla, således äfwen för de grufligaste syndare, följer deraf,
att Guds nåd och kärlek måste wara alldeles oberoende af någon wår
wärdighet, och således äfwen oberoende af wåra bättre eller sämre stunder
— den måste således wara en oföränderlig kärlek. Låtom oss ofta och
djupt betrakta sådant.
Ja, detta är wår själatröst,
En källa af all nåde,
Att Jesus har oss återlöst
Och frälsat af all wåde.
O Gud, hur är din kärlek stor.
Hur wille du oss lisa, oss hjelp bewisa;
Den der på jorden bor,
Kan det ej fyllest prisa.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
