Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den 15 December
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
wår stora benägenhet att döma war nu wisserligen den ena orsaken,
hwarföre apostelen skrifwit så mycket härom.
Den andra orsaken åter kunna wi tänka oss deruti, att detta
dömande också är ett mycket större ondt, än wi wanligen mena. Wi hålla
det wanligen för en ringa sak, om icke rentaf för något godt och
rättfärdigt, att wi döma wår broder; men nu är det twärtom en mycket
ond och förderflig last. Icke dermed nog, att den dömande för sin egen
del föraktar Guds majestätsrätt öfwer sina tjenare och ingriper i sådant,
som endast tillhörer Herren; nej, han förorsakar ock sina medmenniskor
mycket ondt. Huru mycken bitterhet och kärlekslöshet, onda misstankar,
söndring och partier hafwa icke uppkommit blott genom en menniskas
otidiga dömande! Då en ödmjuk och förtrolig förmaning alltid är
egnad att werka förbättring, är deremot allt dömande öfwer hjertats inre
ställning och hemliga afsigter egnadt att werka bitterhet och ondska,
afskiljande från bröderna, parti och strid. Kortligen, dömandet är i alla
hänseenden ett afskywärdt ondt; och detta war wäl en orsak, hwarföre
apostelen så uthålligt warnar och slutligen säger: "Derföre, låtom oss
nu icke mer döma hwarandra."
Utan dömen hellre så, att ingen förtörnar sin broder eller förargar.
Här brukar apostelen ordet döma i en särskild betydelse. Förut
betecknades dermed det alltid för menniskan otillåtna dömandet öfwer bröders
samweten, inre tillstånd och andra hemliga förhållanden; här åter
betecknar det, att jag gör ett fast domslut öfwer mig sjelf, att jag aldrig
will gifwa en broder anstöt eller anledning till fall. Detta sätt att
tala, då samma ord brukas i olika betydelser, anwändes till att i hast
hänsyfta på något föregående, kort antyda motsatser och åtskilja den
ena saken från den andra. Här will då apostelen säga: I stället för
att anwända edra tankar på ett kärlekslöst dömande, anwänden dem nu
i kärlekens syfte, så att I dömen eller bestämmen eder för, att aldrig
gifwa någon anledning till anstöt för bröderna. Orden "förtörna",
"förarga" hafwa i gr.-t. enahanda betydelse, nemligen "gifwa anstöt och
anledning till fall", "bekymra samwetet", föra brodren i oro och
förbryllelse. Sådant kunde nemligen de starkare göra med ett otidigt bruk af
sin frihet, hwarigenom de swaga antingen bragtes i oro och bryderi om
evangelii rätta uppfattande eller ock till att efterfölja ett lefnadssätt,
om hwars oskyldighet de ännu icke hade full wisshet i samwetet. Sådant
borde de christna icke förorsaka, utan hellre fast besluta att aldrig gifwa
brodren anledning till förbryllelse.
Jag blifwe såsom Jesus,
Saktmodig, öm och mild;
Jag blifwe såsom Jesus
I allt hans sanna bild.
Jag komme sist till Jesus
Ibland en skara stor
Att ewigt prisa Jesus
Bland tusen änglars chor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
