Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den 23 December
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
icke fått Anden, som gifwer lif; att de äro antingen i en köttslig
säkerhet inwärtes midt under all religiositet, såsom fariseerna — ty då
har icke Christus sådant wärde, att hjertat kan blifwa gladt — eller
ock ligga de för hemliga skötesynder, eller af judiskt egenrättfärdighetsarbete,
ännu i otro. Skriften kan icke warda om intet, hwilken säger:
"Andens frukt är kärlek, fröjd, frid. Guds rike är rättfärdighet och frid
och fröjd i den Helige Ande." Der det nu aldrig blifwit frid och fröjd
i den Helige Ande, der har ännu aldrig Andens lif eller Guds rike
tillkommit. Och åter säger Skriften: "Jag tror, derföre talar jag." "Der
eder skatt är, der blir ock edert hjerta; och dermed hjertat är fullt, deraf
talar munnen." Häraf åter följer, att den som icke will tala om Christus,
icke har sin lust deri, utan hellre talar om andra ämnen, hwilka wäl ock
kunna wara wigtiga, den har i dessa andra ämnen större skatt, större
glädje och tröst än i Christus; och Christus är då icke hjertats trosgrund,
om ock förståndets och bekännelsens. Ja, häraf följer, att så länge du
aldrig blifwit så tröstad och glad i Christus, att du börjat wilja tala
om Honom, prisa och bekänna Honom, så har du icke ännu rätteligen
trott; du är antingen under syndens träldom, säker och sofwande, eller
under lagens träldom i finare eller gröfre egenrättfärdighetsarbete. Så
sannas ännu alltid andligen, hwad de ifrån babyloniska fångenskapen
frigjorda israeliter om sig bekände: "Då wi woro fångna, då wi sutto
wid de elfwer i Babel, då upphängde wi wåra harpor på de pilträd,
som der när äro; då bådo de oss sjunga och i wår gråt wara glada;
men — huru skulle wi sjunga Herrens wisa i främmande land?" Och så
är det. Att wilja förmå en otrogen själ, som ännu är främmande för
Gud och bunden i sin ande, till andlig glädje, är lika fruktlöst, som
att wilja förmå snö och is att brinna. Sjunga och tala kan man
möjligtwis; men att werkligen glädjas, det är hjertats egen fria sak,
som man icke kan twinga sig till. Och att fröjdas i Frälsaren och
sjelfmant beprisa hans förtjenst, det är en Andens frukt, är Guds fria
gåfwa. På Sions berg sjunges en sång om Lammet, som är dödadt;
"och ingen kunde lära den sången", förutom de tecknade. Och ingen
kan smaka en rätt julfröjd, förutom de troende.
Detta är egnadt att tjena oss till sjelfpröfning. Detta wisar oss
ock, hwad som egentligen fordras för att få en sann julfröjd, nemligen
att hafwa lärt känna, hwad synden will säga, samt i Christus finna sin
förlossning derifrån — med andra ord: här fordras bättring och tro.
Så må en hwar wara glad
Och gå med herdarna åstad
Att se, hwad Gud har oss beskärt
Och med sin enda Son förärt.
Mitt hjerta, si, ho lades der
I krubban ned? märk, ho det är
Det Jesus är, sann Gud och man:
Ej större under spörjas kan.
Den högsta tröst Han blifwa skall,
Han hjelper oss från synd och fall,
Han är den rätte frälserman
Säll den på Honom trösta kan.
Han förer med sig salighet,
Den Gud beredt af ewighet
Åt dem, som uti himlens höjd
Guds rike få med ewig fröjd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
