Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den 24 December
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Den 24 December.
Ordet wardt kött. Joh. 1: 14.
Ordet, det ewiga ordet wardt kött! Guds ewige Son blir
menniska, en werklig menniska, blott icke en syndig, utan en ren menniska.
Född af qvinna. Den, som är född af en sann, naturlig qwinna,
måste wara en sann, werklig menniska. En werklig qwinna föder intet
annat än en werklig menniska. Så är då Guds ewige Son werkligen
en medlem af wårt slägte, så att hans stam och slägtingar räknas ibland
Adams afkomlingar, såsom ock första bladet af nya testamentet wisar.
Guds Son är wår slägtinge, wår blodsförwandt, "bröderna lik", synden
undantagen. Obegripliga Guds kärlek, som fattade ett så besynnerligt
och nådefullt råd om wår frälsning!
Men här swartnar det dock för förnuftets öga. Guds ewige Son
wår blodsförwandt, wår broder! Är det sannt? Är det möjligt? Jag
börjar och jag slutar, och jag börjar igen med denna punkt. Är det
sannt? Är det möjligt? Jag kan icke begripa det, men jag kan icke
heller komma ifrån det. Mina tankar snärjas såsom uti ett nät af
ewiga obegripligheter, men också oundkomliga wittnesbörd; och frågan
har den wigt, att med den hela kristendomen står eller faller, och med
den wår frälsning och salighet. Å ena sidan är det alldeles för mycket
stort och herrligt, att wi arma fallna menniskobarn skola wara så högt
skattade och hedrade, att Guds ewige Son skall wara wår broder och
blodsförwandt — det är för mycket stort och herrligt, så att jag icke kan
tro det för dess storhets skull. Å andra sidan är mig denna stötesten
för swår att bortkasta. Der står en hel werld af wittnesbörd om
Honom: Först en hel lång werldsålder af besynnerliga förutsägelser och
sedan en efterföljande werldsålder af besynnerliga uppfyllelser, af de
underbaraste punktliga uppfyllelser af allt, hwad som war förutsagdt.
Kan jag helt bortkasta den personen, som utgör föremålet för alla dessa
förutsägelser och uppfyllelser? Den stenen, som af byggningsmännerna
blef bortkastad, men hwilken Gud dock gjorde till en hörnsten, skall ock
jag försöka att bortkasta honom? Eller kan jag bortkasta, blott hwad
jag ser för ögonen i denna dag af hans rike på jorden? Ja, kan jag
bortkasta allt, hwad jag sjelf erfarit af den trogne Herren? O nej,
Han är en lefwande och närwarande Gud, wi känna Honom ju, och
det blott såsom uppenbarad i köttet; ty ingen känner Fadren utom Sonen.
Men då — kan jag då å andra sidan tro allt detta stora och herrliga,
som ligger deri, att Gud är worden uppenbar i köttet? Det är ju dock
alldeles för mycket stort och herrligt! Och likwäl är det en ewig och
gudomlig sanning — en sanning, som är lika wiss och gudomlig, om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
