Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den 27 December
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Den 27 December.
Herren har inskänkt eder en swår sömns ande och tillyckt edra
ögon. Es. 29: 10.
Det, som här är öfwermåttan tänkwärdt och förskräckligt, är, att
det är Gud sjelf, den store kärleksrike Guden, som omsider så straffar
sina föraktare, att Han till deras ewiga ofärd förblindar dem — den
samme nåderike Gud, som så brinner af kärlek till menniskorna, att Han
utgifwit sin ewige Son för oss, och att Han förlåter de owärdigaste
syndare alla deras brott emot Honom, så snart de blott hylla Sonen och
blifwa hans lärjungar — den Gud, som beständigt förlåter de arma
barnen alla deras synder och sist will gifwa dem en ewig herrlighet, fastän
de i sig sjelfwa förtjent idel wrede — denne kärleksrike Gud inskänker åt
några andra menniskor en "swår sömns ande", till ohjelplig förblindelse och
förstockelse, nemligen åt dem, som emotstå hans nådiga kallelse och skrymta
inför Honom med blott yttre gerningar. Och denna förskräckliga
straffdom har Han låtit öfwergå sjelfwa egendomsfolket, sin wän Abrahams
barn, när de började så skrymta inför Honom. Här skola wi se Guds
förskräckliga rättfärdighet — se, att "Gud låter icke gäcka sig" — se att
på samma gång Han är öfwermåttan nådig mot de arma syndare, som
höra hans röst och låta föra sig till bättring och tro, är Han en alldeles
förskräcklig hämnare öfwer sina föraktare, som emotstå hans nådiga kallelse.
Och må ingen tänka, att denna fruktanswärda regering af Gud
tillhörde blott gamla testamentets tid; nej, äfwen den milde Frälsaren,
midt i sin kärleksrika nitälskan om själarna, uttalar samma dom öfwer
dem, som då hörde Honom, men icke woro hans röst lydiga, icke wille
annamma den till bättring och tro. Tänk, hwilka förskräckliga ord af
den nåderike Frälsaren, att Han uttryckligen (Matth. 13) säger sig
"fördenskull" tala med liknelser, att några af folket skulle icke fatta det —
Han sade: "Dem är det icke gifwet;" "den der icke har, af honom skall
ock warda taget, det han har." Och hwad en sådan "icke har", det är
mottagligheten för Guds röst, när denna tilltalar honom. Och hwad
som då skall tagas ifrån honom, det är sjelfwa ljuset. Så säger ock
apostelen i 2 Thess. 2: "Derföre att de icke annammade kärleken till
sanningen, att de måtte blifwit saliga, fördenskull skall Gud sända dem
kraftig willfarelse, så att de skola tro lögnen." Se, så långt går Guds
rättfärdiga wrede i förblindelsedomen öfwer hans föraktare, att Han icke
blott undanhåller dem ljuset, utan ock sänder dem kraftig willfarelse
att de skola tro lögnen och warda fördömda.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
