Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Frossans förekomst i Sverige
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
122
”åi-en 1828—31 voro frossor mycket gängse epidemiskt öfver hela Skåne,
men före och efter dessa år högst sällsynta”. Ström i Trelleborg:
”för 10 år sedan voro de intermittenta febrarne sä försvunna, att icke
ett enda fall förekom förrän för ett par år sedan, då de åter visade
sig, men icke särdeles allmänt. Under sista året hafva högst få fall
förekommit”. Från Färs härad meddelar Åberg, att i öfveds kloster
och närmaste socknar inom häradet ”under åren 1847 och 1848
intet och under sistlidne sommar (1849) blott 5 fall af frossa
förekommit; af dessa patienter voro trenne arbetare, som blott för
kortare tid uppehöllo sig på orten”. Under och efter den sista
fross-perioden bibehöll sjukdomen sig dock så ihärdigt i detta distrikt, att
provincialläkaren Lundgren i årsberättelsen för 1865 ansåg sig höra
uppföra honom såsom inom distriktet endemisk. Men redan i det
följande årets berättelse yttrar samme läkare: ”intermittenta febrar
förekomma numera så sparsamt inom distriktet, att de näppeligen förtjena
att rubriceras ibland endemiska sjukdomar”. Från Lund skrifVer
Nau-mann: ”de intermittenta febrarne tyckas på senare åren nästan ha
öfvergifvit denna trakt af Skåne, så sällan förekomma de emot
fordom”. Från Christianstad låter det deremot helt annorlunda:
”frossan,” skrifver Boström 1850, ”förekommer endemiskt i Christianstad
och på några smärre orter häromkring. Den saknas nästan aldrig.
Särdeles svår har den varit de 3 sistförflutna åren”. Bekräftelse på
frossans årliga uppträdande och ofta ganska stora freqvens i detta
distrikt finner man i efterträdaren L. Anderssons årsberättelser.
Åfven i Blekinge förekommer frossa vanligen endast föga. Från
Sölvitsborgs distrikt skrifver Norin år 1850 härom: ”under min tid
härstädes hafva frossfebrar sällan förekommit, endast ett och annat fall
höst och vår och då isynnerhet hos dem, som förut haft den”. Och Witt
i Carlshamn s. å.: ”sedan Cholerans häijande 1834 har ingen
intermittens här uppträdt förr än för ett par år sedan och sedermera blott
sporadiskt”. Frihet från frossa tillkommer dock ej provinsens
östra kust, ty redan i Torhamns och Christianopels socknar fram-.
träder den benägenhet för stationär frossa, som, ehuru i olika grad,
utmärker större delen af Cöta och Svea lands östra kuststräckor.
Härom yttrar sig provincialläkaren Hellman i årsberättelsen för 1851
sålunda: ”några endemiska sjukdomar inom Carlskrona distrikt äro ej
kända, så framt ej dit skulle räknas de talrika frossorna i
Christianopels och Torhamns socknar (hvilka dock äfven betydligt aftagit)”.
Förr synes dock frossan äfven i Blekinge haft större betydelse såsom
stående sjukdomsform. Så omtalar Bumherg, som från 1796 var stads-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
