Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Frossans förekomst i Sverige
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
158
höjden upphörde deremot frossans grasserande i Göteborgstrakten med
detta år. Att det i Halland icke ens afbröts af den kallare årstidens
inträde, hafva vi redan ofvan låtit Westherg berätta oss. Och
om förhållandet i Göteborg upplyser följande utdrag ur Göteborgs
Läkaresällskaps protokoll för d. 10 Jan. 1850: ”frossfebrar, som förr
voro mycket allmänna och talrika, upphörde helt och hållet
med år 1832, så att sedan dess knappast ett enda fall
inträffade förr än 1845” (H.br.). Hvad de inre delarne af landet beträffar,
så meddelar Ed gr en, att frossfebrarne ännu 1833 fortforo att härja
i Sköfde och omgifvande landsbygd, och Ljungberg uppgifver
detsamma för Ekesjö distrikt (H. br.). Uppgifter om, att frossan intill år
1834 bibehållit sig, äro för öfrigt lemnade från flere läkare i dessa
delar af landet.
Det lugn, vi sålunda under åren 1832 och 1833 sett inträda på
det område, der farsoternas stormiga makter drifva sitt spel, var
dock långt ifrån fullständigt, trots frossans fullständiga uteblifvande.
Väldiga vågor, uppdrifna af en annan vind, börja nu häfva sig. De
komma från östan. Koleran är namnet på det oväder, som upprör
dem och 1834 det sorgligt minnesrika året, då denna vårt
århundrades skräck för första gängen rasar i Sveriges bygder.
Frossan är emellertid för flere år försvunnen. Först 1839
iakt-tages ett stigande i frossfallens talrikhet, hvilket dock redan året
derpå når sin höjd. Frossan framträder dessa år, isynnerhet 1840, å
nästan alla för frossa kända orter i landet; i Stockholm och vissa
delar af de hufvudstaden omgifvande landskapen det sistnämnda året
till och med i så talrika fall, att hon der med skäl betecknas såsom
epidemi. Men omedelbart efter 1840 träder hon åter för några år
tillbaka. År 1844 ökas visserligen hennes freqvens ej obetydligt å
de flesta frossörterna i riket, hvarjemte enstaka fall äfven iakttagas
å flere vidt skilda, för frossan främmande trakter såsom Landskrona,
Hedemora, Rättvik, Östersund och Luleå; men det oaktadt begagnar
hon sig ännu det följande året icke af sina nyvunna krafter,
hvar-för man kan sätta i fråga, om hon nu ej i stället obemärkt samlar
dem för att med så mycket större framgång kunna år 1846 öppna
sitt nästa härtåg. Men innan vi gå att följa henne under detta, vilja
vi omnämna en visserligen icke genom intensitet och extensitet
betydande, men icke dess mindre och just på grund af sin ringa
utbredning, äfvensom på grund af ortens nordliga läge särdeles intresserik
epidemi, som tillhörde 1833—45 års intermezzo. Den förekom år
1838 i Ångermanelfvens dalsänkning, hvarom ortens läkare Åker-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
