Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Frossans förekomst i Sverige
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
161
frossorna allt mer och mer, till dess de i Okt. nästan fullkomligt
upphörde”; och Stiegler om 1849: ”frossor hafva, ehuru ej särdeles
talrikt, förekommit mest på vårsidan”. Om förhållandet i Westerås
distrikt rapporterar Widberg för 1848: ”uti större delen af länet
voro frossor sistlidne år epidemiskt gängse hela våren och en del af
sommaren, hvarefter de nästan helt och hållet upphörde”; och för
1849: ”frossfebrar förekommo under våren, mera sällan”. Och från
Torshälla distr. berättar Rydberg om 1848, att ”frossorna, som
föregående året härjade epidemiskt”, på våren upphörde, och om 1849
har han blott att för Mars omförmäla ”några intermittenta febrar af
lindrig art samt kort duration”.
Ett märkligt undantag i här angifna förhållande för Mälarens
närmaste omgifningar utgör Botkyrka distrikt. Här häijade nämligen
farsoten först 1849, såsom synes af följande yttrande i Miltopés
årsrapport: ”intermittenta febrar förekommo under åren 1847 och 1848,
men ej i någon epidemisk utbredning utan sporadiskt, men år 1849
i Jan. och Febr. började spridda fall att visa sig, och mot slutet af
April herrskade frossan så allmänt, att få blefvo förskonade från
den”.
I de längre från Mälaren belägna distrikten, såväl Södermanlands
som Uplands, fortfor farsoten äfven åren 1848 och 1849 med föga
förminskad häftighet, eller nådde hon först under dessa år sin högsta
intensitet. Från Södermanland inberättar t. ex. Zetterstrand för
Malmköpings (Willåtinge) distr. 1849: ”i Mars böljade intermittenta
febrar visa sig, blefvo snart mycket allmänna och fortforo in i
Oktober”. En nästan lika lydande uppgift lemnar han äfven om året
1848. I Klintbergs berättelse för 1849 från Daga distrikt yttras:
”med Mars började som vanligt de föregående åren de intermittenta
febrarne att epidemiskt häija”. ”Likvisst” tillägges det, ”var freqvensen
af frossa under denna vår ej så stor som under våren 1848”.
Äf-venså nämner Govenius frossor främst bland de mest gångbara
sjukdomarne i Floda distr. under vintermånaderna år 1849. Från
Nora i Westmanland möter oss om dessa år följande yttrande af
Cederschiöld (i bref till M. Huss, dateradt Jan. 1850): ”med
hvarje år synas de intermittenta febrarne nu blifva allmännare”. Och
från Norberg meddelar Pa 11 in för 1849, att frossan då var en der
ingalunda sällsynt sjukdom. Under året hade han skött 26
fross-patienter, hvarjemte många ansågos hafva fått frosskurer af
qvack-salvare. Huru skarpt farsoten år 1849 härjade i de längre från
Mälaren belägna delarne af Upland, kan man finna bland annat af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
