Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Frossans förekomst i Sverige
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
163
Sedan det af brott i frossans grassationer i landet, som år 1849
inträdde, under nära trenne år fort varat, inbröt åter i och med 1852
en ny frossperiod, hvilken först år 1861 kan sägas hafva nått sitt slut.
Ett uppehåll eller åtminstone en betydlig lindring i farsotens
härjande hade dock egt rum under tiden från 1856 års sommar till 1858
års höst. Denna frossperiods epidemier inleddes våren och hösten 1852
af partiela epidemier i Chistianstad och angränsande landsbygd, i
kuststräckan af Döderhultsviks distrikt samt i Södertörn så väl utefter
hafskusten som Mälarestränderna.
Alldenstund dessa partiela epidemier för oss äro af mycken vigt
för kännedomen om frossfarsotens första uppkomst och tidigaste
utbredning i Sverige under denna period, meddela vi här några utdrag
ur läkames embetsberättelser. Från Christianstad skrifver Boström:
”frossor började på våren och fortforo sedan nästan hela året med
undantag af sommaren så allmänt, att minst hvar 6 å 7 person af
befolkningen på sumpigare trakter varit deraf angripen. I
straff-fängelset i staden nästan hvarje fånge fross-sjuk, likaså bland
soldaterna vid Wendes Artilleri’’. Dar in i Döderhultsvik berättar:
”under våren förekommo intermittenta febrar ganska allmänt, men voro
då lindriga och lättbotade samt upphörde nästan alldeles från medlet
af Juni till medlet af Augusti. Efter sistnämnda tid blefvo de
mycket mera allmänna, än de varit under våren, samt antogo en mera
svårartad beskaffenhet och voro oftast complicerade med gastrisk
feber; under hösten aftogo de i freqvens, men fortforo dock att visa
sig under hela återstoden af året. De förekommo nästan endast i
distriktets kuststräcka samt i floddalarne kring Emmån och med
enstaka fall uti öfriga delar af distriktet”. FrånDalarö meddelar
Broman: ”frossor hafva alla tider varit gängse ej blott inom de socknar
och öar, som ligga närmare hafsbandet, utan äfven inom de socknar,
som angränsande hafskanten ligga på fastlandet. Sjukantalet torde
åtminstone i skärgården kunna upptagas till minst hvar fjerde person”.
Äfven i socknarne närmast Stockholm samt i Botkyrka distr. voro
enligt Ekecrantz och Miltopé frossor på hösten allmänt gäng3e.
Fro8sfireqvensen var för öfrigt äfven i Mälarens öfriga
omgifnin-gar på hösten betydligt ökad enligt uppgifter från Enköping,
Ströms-holm, Eskilstuna, äfvensom Daga härad i Södermanland samt å
We-nerns norra kust (Carlstad och Christinehamn). I Wadstena- invid
Wettern belägna distrikt förekom frossan ”temligen allmänt senare
halfåret” (Öhrström). Sporadiska fall iakttogos dessutom å en
15
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
